Den här sidan har korrekturlästs
77
Pastoratet.
(Till en prestdotter.)
Du är ett litet, yppigt pastorat,
Men fritt, sjelfständigt, styrdt blott af din vilja,
Ett trefligt Tuna, fullt af ros och lilja,
Beläget uti Amors kyrkostat.
Du ger ditt tionde i skälmska blickar,
I varma kyssar, stundom ock i nickar;
Men hvarje blick är full af ljus och sken.
Ett bröllopp, firas uti hvar och en.
Hvem ville ej det pastoratet vinna,
Ett pastorat i bilden af en qvinna,
Ett pastorat så skönt som morgonskyn,
Der kyrkan står, som vanligt, midt i byn.
För detta målet vill jag slå och lofva,
Hur haren har sin gång, ej någon vet —
Och om jag äfven icke vinner det,
Så får jag kanske tillfälle — att profva.
