Den här sidan har korrekturlästs
81
Men tanken sjelf sitt paradis dock stänger,
Då den med formler — söker, hvad den har.
8.
lyckans lif.
Sök ej med svek, hvad dig ej ödet gaf,
Allt bör man icke utaf verlden vänta:
Den sanna lyckan lefver säkrast af
Hvad äran ger i ränta.
9.
sångarns värme.
Hvilken känner, hvilken brinner
Så som sångarn gör,
En elektrisk eldflod rinner
Innanför
Hvarje sång, han verlden skänker,
Hvarje tanke, som han tänker,
Hvarje handling, som han gör.
10.
simmarn.
Uti ett svall af ord en criticus sågs simma,
Och hvart han vände sig, sågs blott en strand af dimma.
«Ack, skall jag drunkna här?« Så suckar han så tungt —
Men, hvilken lycka, då — då fick han fatt en punkt.
