92
Han var perlan uti sin faders krona,
han var rosen invid sin moders hjerta
och i höga syskonens krets han var den
gyllene länken.
O farväl, vårt rikaste hopp, vår ära!
O farväl, du strålande sköna solbild!
Ömt som David Jonathan grät, din ungdom
dig nu begråter.»
Det är skäl till, att innan vi ingå på framställningen af nationslifvets egen inre utveckling under denna tid, åtminstone i förbigående dröja vid ett par företeelser från 40—50-talets studentlif, hvilka, om de än beröra studentlifvet i stort, dock äro af den utomordentliga betydelse äfven för Uplands nation och dess kommande utveckling, att de icke kunna förbigås i en skildring som denna. Jag syftar till skandinavismen och bildandet af en allmän studentförening. Här är lyckligtvis icke platsen att skildra dessa företeelser, endast att påvisa dem och följa dem så långt som Uplands nation gentemot dem får göra sin insats gällande.
»Studentpolitik» är ett för äldre tider fullkomligt främmande begrepp. Det kan ju t. ex. synas egendomligt, att så skickelsedigra år som 1808—1809 eller unionens första år fått gå fullkomligt spårlöst förbi i vår nations häfder. Ännu skulle det dröja länge, innan intresset för politiska spörsmål vaknade inom studentvärlden, men en gång hemmavandt där släpper det icke sin makt öfver sinnena utan följer med århundradet igenom. Äfven detta så småningom nyvaknande politiska intresse är ett uttryck för det nationslifvets sträfvande utåt, som vi förut i skilda sammanhang påpekat, ett öfvervinnande
