begärde Anjou att få inlösa porträttet och skänka det som gåfva till nationen. Det i nationens arkiv förvarade brefvet, som åtföljde gåfvan, är ett vackert uttryck för de varma känslor, som den vördade gamle biskopen ännu hyste till sin forna nation.
Den siste inspektorn under denna tidsperiod var Elof Wallqvist, Törneros vän och son till Sveriges rikaste präst, prosten Wallqvist i Eskilstuna. Han var nationens inspektor mellan åren 1855—1857. Till hans namn knyter sig den stora Wallqvistska donationen, som efter hans död tillföll Uplands nation. Nationen beslöt den 3 februari 1872 att för all framtid åtaga sig underhållet af professor Wallqvists graf.
Upplänningarne hade alltså under denna korta tidsperiod icke mindre än fyra inspektores, alla hvar och en på sitt område framstående män, hvilka det varit en ära och glädje för oss att få räkna som våra.
I öfverensstämmelse med den plan, vi förut följt i denna skildring, tillkommer det oss nu att kasta en blick på nationslifvet med hänsyn till det kulturella, författningsärendena och nöjeslifvet. Bildningskrafven tillgodoses nu som förut genom de sedvanliga disputationerna, sådana som de lagts till rätta under Hwassers tid, det vill säga, de hållas fortfarande på svenska. Det vakades mycket strängt öfver, att landsmännen i tur och ordning fullgjorde sina partes, och det stipulerades, att den, som försummade sina skyldigheter härvidlag, skulle lämnas ur räkningen vid kollektstipendiernas utdelning. Emellertid få äfven disputationskonventen under denna tid sin särskilda historia, hvarom några ord må nämnas.
