106
En nitisk och inom nationen inflytelserik landsman, den tidigt bortgångne docenten Rosengren, föreslår 1851 upphäfvandet af disputationskonventen under motivering att »de för närvarande glest bevistades, lamt bedrefvos och sålunda ej uppfyllde ändamålet at sitt stiftande». Förslaget mötte den allra lifligaste opposition, bland andra från docenterna Hagberg och Nordling samt förste kurator, som kraftigt yrkade på deras bibehållande under förmenande af, att det visserligen vore sant, att konventen ej så lifligt besöktes, som önskvärdt vore, men att man dock tyckt sig finna en förbättring härutinnan och trodde sig ännu mer kunna bidraga därtill genom en anhållan hos nationens inspektor att närvara vid dessa talöfningar. Den 3 maj 1852 förekom frågan till slutligt afgörande. Protokollet för detta landskap har på denna punkt fått en högst märklig färgläggning, som klart ger uttryck åt vederbörandes förtrytelse öfver frågans oväntade utgång. Det heter sålunda under § 5. »Förekom till slutligt afgörande det vid förra terminens slutlandskap af doc. Rosengren väckta förslaget om disputationskonventernas afskaffande. Mot detta förslag uttalade sig ifrigt flera af nationens äldre ledamöter, hufvudsakligen på samma grunder, som i protokollet för förra terminens slutlandskap finnes närmare utredda; för motionens antagande talade deremot högst få af nationens medlemmar; — och dessa utan att hvarken kunna eller vilja upptaga, än mindre vederlägga de af motpartiet för konventernas bibehållande andragna skälen, anförde såsom enda grunden för deras afskaffande det ringa intresse, hvarmed dessa öfningar för det närvarande omfattades, och tycktes i allmänhet betrakta hela denna inrättning såsom ett besvärligt onus, hvarifrån man med det första borde göra sig kvitt. Fastän sålunda sjelfva diskussionen tycktes hos flertalet af de närvarande antyda
