112
enda och kallas Uplands nations kassa. Vi ha alltså i nationerna tvänne kommittéer med enahanda uppgift, utarbetandet af ett förslag till ordnande af nationens kassaförvaltning. Troligen ha dessa bägge kommittéer sinsemellan rådgjort och begränsat sina arbetsuppgifter. Inspektorskommittén är först färdig med sitt förslag. Det rör hufvudsakligast tillvaratagandet af nationens värdehandlingar, hvaraf flera stycken genom vårdslöshet bortkommit, samt indrifvande af utestående fordringar. Slutligen föreslås upprättandet af en inkomst- och utgiftsstat för de senaste tio åren.
Revisorskommittén blir först mot slutet af samma år färdig med sitt förslag, som med några smärre ändringar antages på landskapet den 18 februari 1856.
Förut hade nationens kassaförvaltning varit delad på följande fem kassor, nationskassan, byggnadskassan och honorariekassan, Simlinska fonden och bibliotekskassan. De tre första sammanslås nu till en enda, Uplands nations kassa, och ställes under andre kurators förvaltning. Byggnadskommittén bibehålles och skall bestå utom förste och andre kurator af årligen valda tre seniorer, två juniorer och en recentior. Vid dessa sammanträden skall andre kurator föra ordet och vid paria vota äga utslagsröst. Kommitténs befogenhet utsträckes till att gälla alla med nationskassan sammanhängande ekonomiska frågor. Vid extra utgifter, hvarom icke förut finnes något stadgadt, skall ärendet hänskjutas till nationens afgörande. Byggnadskommittén i denna gestaltning är sålunda ingenting annat än vårt nuvarande förvaltningsutskott.
De härmed fattade bestämmelserna för upphjälpandet af nationens ekonomiska förvaltning voro tydligen förestafvade af nödvändigheten. I öfverensstämmelse med tidens hela kynne synes man ha saknat sinne för vården
