Kap. V. Uplands nation under Carl Benedict Mestertons inspektorat.
(1857 — 1887).
Om den föregående perioden af vår nations historia med rätta kan betraktas som den klassiska tiden, så måste den efterföljande betecknas som en efterblomstringens tid. De stora, vördnadsbjudande gestalterna från seklets midt hade gått bort, den ena efter den andra, och den ende, kring hvars namn större andliga traditioner nu knyta sig, är filosofen Kristoffer Jakob Boström. Tidens studenter voro starkt filosofiskt intresserade, och den boströmska personlighetsfilosofien, som då ännu stod i sitt flor, diskuterades lifligt på gator och torg, ja, som vi skola se, ljödo de filosofiska slagorden äfven inom vår nations väggar. Detta nyväckta intresse för filosofiska spörsmål är kanske ett lynnesdrag, som förtjänar att starkt framhäfvas. Vidare torde denna tid i hög grad ha varit en det litterära skråväsendets och kotteriväsendets förlofvade tidsålder. Icke någon af samma tids litterära och estetiska föreningar ha vunnit den namnkunnighet i vår odlings historia som Namnlösa sällskapet, till hvars invalda medlemmar äfven två upplänningar hörde, nämligen Carl Rupert Nyblom och August Stjernstedt, men att det vid sidan af N. S. fanns rymlig plats också för andra liknande kotterier är alldeles visst. I dessa små
