130
att sentera en väl anbragt replik eller kvickhet, äfven i dess mer mustiga och burschikosa form. För den under denna tid hårdt tryckta musikaliska konsten räckte ock hans vidtfamnande intresse till, och det var Mestertons förtjänst, att ett musikkapell kom till stånd, som åtminstone under något år gladde landsmännen med sina prestationer. Dess tillvaro tycks emellertid ha varit ganska kort.
För denne frejdade läkare och vetenskapsman var nationens nöjeslif en aldrig sinande källa till ungdomlig föryngring och hälsa. Något studentikost fanns alltid hos honom, och en viss studentikos charme kunde han äfven förläna åt mera högtidliga tillfällen i nationens tillvaro. Ett enda exempel härpå må anföras. Den 13 maj 1861 voro landsmännen församlade för att högtidligen inviga nationens nyanlagda trädgård. I högtidsprogrammet ingick planterandet af tvänne lindar. Den ena utplanterades i trädgårdens midt af inspektor, och den bevattnades första gången med en kanna punsch, hvarvid inspektor uttalade sin förhoppning, att trädet en gång skulle komma att skänka njutning och skugga åt kommande generationer af Uplands nation. Den Mestertonska linden har vuxit sig lummig och stark, antingen det nu berodde på den utomordentligt närande bevattningen eller något annat; den andra, af förste kurator vid samma tillfälle utplanterade linden längre bort i trädgården gick snart nog ut.
Detta är ett drag bland många liknande, som visar på hvilket älskvärdt och lekande sätt Mesterton uppfattade och fyllde sina representativa förpliktelser som nationens främste man. En fråga tränger sig här osökt fram: »Hvar låg maktens tyngdpunkt i denna tids nationssamhälle?» — Nationen har lyckligt passerat både sin Scylla och sin Charybdis. Den allsmäktiga inspektorsdespotismen, sådan vi lärt känna den, låt vara i dess
