återigen en märkbar afmattningsperiod inträder, som slutar med att de för andra gången formellt afskaffades, visserligen med tretton reservanters ifriga invändningar; detta skedde den 11 februari 1871. Det dröjde emellertid icke längre än till i maj månad samma år, förrän de på nytt uppstodo, och bestämdes det då, att man för hvarje termin skulle utröna, huru starkt intresset var för dem.
Landsman ägde dock rätt att när honom behagade begära talöfnings anställande, och det synes som om landsmännen i ganska stor utsträckning begagnat sig af denna rätt. Svårigheten att hålla det gamla maskineriet i gång tycks för öfrigt ha varit en omständighet att räkna med äfven för andra samtida nationer.[1] Under talöfningarnas gyllene tid hade dock Uplands nation talkonvent hvar fjortonde dag. Teserna skrefvos och uppslogos några dagar i förväg till landsmännens allvarliga begrundande på nationens tabula nigra. Från 1872 beslutar man, att de skola tryckas, men om detta alltid skedde, är väl tämligen tvifvelaktigt. På disputationsämnen var tydligen ingen brist. Äfven om man icke tillgrep de galghumoristiska ämnen, som ju ständigt stodo en vaken och pigg ungdom till buds, så ägde man riklig tillgång på ventilationsämnen i dagens många brännande spörsmål och inom det egna studiefacket. Det var särskildt vid dessa disputationskonvent som stridens vågor gingo höga kring den boströmska filosofien, och här möter för öfrigt på skilda områden gammalt och nytt som eld och vatten. En och annan tes har en otroligt ortodoxt subtil klang och leder tanken öfver till de samtida pastoralexamina, från hvars tessamlingar den förefaller vara hämtad. Vi skola som hastigast göra en revy med de i vårt arkiv bevarade disputationsprotokollen. Den 26
- ↑ Sigfrid Wieselgren, a. a., s. 122 f.
