140
sats, måste vi dock påpeka, att hvad Uplands nation beträffar synes vändningen hän emot radikalismens ideal ha ägt rum redan under 60-talet. Det är kring representationsreformens genomförande och den boströmska statsfilosofien som en mängd sociala, politiska och kulturella spörsmål samla sig. Redan i disputationskonventen ha vi sett representanter för nya åskådningar möta upp. Ingenstädes komma dock dessa nya åskådningar till klarare uttryck än i de tvänne stora debatter, som under år 1868 förekommo inom nationen. Den ena debatten gäller ursprungligen en stadgeändring, ehuru debatten snart föres ut på vidare plan. Vid den revision af nationens stadgar, som ägt rum år 1866, hade en paragraf af följande lydelse blifvit struken: »Landsmännen uppmuntre hvarandra till gudsfruktan, flit och inbördes förtroende», men år 1868 föreslår dåvarande förste kurator, Claes Annerstedt, att paragrafen ånyo skall i nationens stadgar införas. I anledning af detta förslag uppstår nu en längre diskussion på landskapet den 12 februari. Å ena sidan anfördes, dels att nationsinrättningarna blott afsågo befordrandet af flit och framsteg i studier, och alldeles icke hade någon moralisk bestämmelse, dels att det vore stötande, att en sådan »uppmuntran» och inblandning i andras enskilda förhållanden vore i lag anbefalld. Anhängarna till paragrafen blefvo icke svaret skyldiga. Man erinrade om, att en sådan paragraf stode i fullaste öfverensstämmelse med universitetsstatuterna, hvilka tydligen ansågo nationsföreningarnas uppgift äfven vara den att befrämja sedlighet och god ordning bland de studerande. Den ifrågasatta paragrafen innebar i sak alltså ingenting annat än ett klart uttalande af nationens eget ändamål, hvaremot dess uteslutande innebure ett förargelseväckande förnekande häraf. Hvad det »stötande» i tillvaron af en sådan bestämning beträffade, anfördes,
