att sådana farhågor endast kunde hysas af dem, som ansåge, att paragrafen blott hade afseende på den muntliga inverkan och icke först och främst på det egna goda personliga föredömet. Förslaget förklarades hvilande till nästa landskap, och blef då af nationen antaget.
Ännu betydelsefullare blef den under samma år förekommande stora debatten om »Fäderneslandet». Några landsmän hade begärt, att tidningen Fäderneslandet skulle tillhandahållas på nationens läsrum. Då detta afslogs, begärde en landsman att på egen bekostnad få öfverlämna Fäderneslandet till nationen, ett anbud, som man med tacksamhet antog. Emellertid uppträder vid ett senare landskap en landsman, doktor Nyström och föreslår, att nationen skall återtaga denna tillåtelse. Med doktor Nyström förenade sig herrar Nordström, Flemming, Söderhamn, Söderstedt och Tunelli.
Det blef en häftig debatt, som torde ha varat ganska långt ut på natten. Som ordförande fungerade andre kurator, Simon Nordström, till följd af förste kurators, Claes Annerstedt, bortovaro från staden.
Vi kunna icke bättre redogöra för denna diskussion än genom all meddela protokollets egen skildring häraf. »Å ena sidan anfördes, att vännerna af ifrågavarande tidning, hvilken städse visat den fullständigaste frånvaro af all aktning för skiljaktiga öfvertygelser, ej vore berättigade, att till dess förmån göra anspråk på en sådan aktning eller att kalla försöken till dess aflägsnande från nationens läsrum för intolerans, voro likväl dessa försök ingalunda föranledda af sjelfva de politiska åsigter, som tidningen förfäktade, utan de grundade sig på det föraktliga sätt, hvarpå dessa åsigter i tidningen förfäktades, på den råa ton, som genomgick det hela, på den skadeglädje, hvar med alla verkliga eller falskeligen föregifna fel och brister hos samhället och den enskilde der framdrogos, på den
