148
Studentkårens ordförande och kuratorerna för de tre nationer, Göteborgs, Uplands och Värmlands, hvilka Wikner tillhört som hedersledamot, anhöllo hos den bortgångnes änka att få föra Wikers stoft till Upsala för att där grafsättas. Och fredagen den 25 maj 1888 mottog studentkåren vid järnvägsstationen Wikners kista och förde den under florbehängda fanor och under domkyrkoklockornas spel upp till den väntande grafven. Naturligtvis var äfven Uplands nation talrikt försam lad vid detta högtidliga tillfälle liksom ock den 15 maj 1902, då aftäckningen af minnesvården ägde rum.
I hedersledamöternas rad intar Pontus Wikner en särskild plats. Med de egendomliga förutsättningar, som han ägde, kunde han äfven från denna mera passiva tribun göra sin insats, och det är ingen öfverdrift, då det säges, att mer än en af denna tids uppländska studenter i väsentlig grad fått hela sin lifssyn präglad af Wikners tankevärld. Hans minne tillhör vår nations allra dyrbaraste, och porträttet, som pryder nationens läsrum, är därför väl på sin plats.
Samma år som Pontus Wikner blef hedersledamot, 1884, hade nationen anledning att fira ett i våra häfder enastående hedersledamotsjubileum. Femtio år hade nämligen då förflutit, sedan domkyrkosysslomännen, fil. jubeldoktorn Johan Gustaf Schram blef nationens hedersledamot. Hans historia sammanfaller — kronologiskt sedt - så godt som med nationens egen under 1800-talet. Då Schram år 1819 inskrefs som student i Uplands nation, var Johan Winbom dess inspektor, och då han dog 1890 i en ålder af 89 år, var Tycho Tullberg inspektor. Ett jubileum af sådan art inbjöd ju till åtskilliga betraktelser, men den af nationen planerade högtidliga uppvaktningen för doktor Schram måste på grund af dennes svaga hälsa inhiberas.
