150
Samuel Annerstedt inlämnar 1860 en längre afhandling om de evertebrerade djurens sinnesorgan. Från samma tid torde också Alfr. Gullbergssons kollektspecimen vara, en samling schwungfullt gjorda öfversättningar af några valda elegier af Propertius. En annan landsman, Bernhard Martin, presenterar en på latin författad afhandling om Sallustius. Förteckningen kunde fortsättas, men det anförda må vara nog. Öfverhufvud får man ett bestämdt intryck af hvilken kraftig eggelse till produktiv intellektuell själfverksamhet, som låg i dessa äldre, numera försvunna bestämmelser för kollektstipendiernas bortgifvande.
Ett litterärt evenemang för denna period är kanske här på sin plats att omnämna, nämligen den af landsmannen Eugéne Lewenhaupt till universitetets 400-årsfest år 1877 författade boken: »Anteckningar om Uplands nation», en på primärkällor byggd, grundlig och ingående skildring af vår nations historia från äldsta tider intill 1800-talets begynnelse.
Af största intresse är att se, hur Uplandsstudenterna bodde under denna tid, och i samband härmed redogöra något för de möjligen förekommande reparationerna under samma period.
Vi ha redan i föregående kapitel omnämnt, att vaktmästaren på hösten 1854 inflyttade i nationens hus och där tog i besittning det på nedre botten belägna köket samt kammaren där innanför.
De återstående tre rummen blefvo då otillräckliga för adjunkten von Zeipel, som från och med hösten 1854 icke längre förekommer i förteckningen på nationens hyresgäster. I stället inflyttade Gottlands nation[1] och bodde här till våren 1860,
- ↑ Det förtjänar omnämnas, att Gottlands nation icke är den enda, som Uplands tagit under sina vingars skugga. I början på 1830-talet bodde både Värmlands och Kalmar nationer i vårt hus.
