på att göra nationen skuldfri, och som efter hvad det vill synas, bringade full reda och klarhet i den ekonomiska förvaltningen. 1880-talets första år erbjödo för öfrigt skattmästaren ett rikt arbetsfält för initiativ i den riktningen. Särskildt voro låneförhållandena till nationens kassor utomordentligt tilltrasslade tack vare det i stor utsträckning praktiserade s. k. bulvansystemet. De årliga revisionerna, särskildt af klubbmästarens förvaltning, ge anledning till ständiga anmärkningar. Alltifrån 1880 ända fram mot periodens slut balansera klubbmästarnas skulder till nationen på 3 à 400 kr. Sedan man år 1885 infört den bestämmelsen, att klubbmästaren skulle redovisa för andre kurator, så snart varor till ett sammanlagdt belopp af 50 kronor utgått ur klubbskåpet, torde förhållandena i någon mån ha förbättrats. I dessa separatrevisioner ägde dock nationen en garanti för, att icke klubbmästarens skulder stego till alltför svindlande summor.
Med dessa korta erinringar må denna sida af nationens lif nu lämnas.
Då vi härefter öfvergå till skildringen af nationens nöjeslif under den långa Mestertonska tiden, känner författaren ett djupt behof af starkare färger på paletten än dem, han hittills användt. Ty högt i taket stod glädjen på Uplands nation under dessa år. Måhända kan man äfven här urskilja vissa karaktäristiska särdrag för de olika tiderna. 60-talet, den naiva, pojkaktigt uppsluppna glädjens tid, då det lektes vikingar inne på nationssalen och gungades bräde på gården, en tid ännu i nära förvantskap med 40—50-talens glädjefester och ännu i mycket bevarande dess sällsynta charme; 70-talet med en märkbar dragning hän mot det mer odlade, kultiverade, gärna litet högtidliga och cirklade nöjeslifvet, och så 80-talets stormande spex- och sångarår, såsom Manasse skildrat den
