Glädjen blef dock ej långvarig
(bofvars fröjd är aldrig lång)
ty fiskalen snart, illmarig,
grep dem med rättvisans tång.
Att angripa värnlös kvinna
— Hvilket brott — i senan qväll!
Delta månde de besinna
där de sitta i mörk cell.
Trögt lär nattens timmar skrida
under nätter utan sömn
medan rättvis dom de bida
af borgmästar Kindeström.»
Den arma människan kom alltså undan med lifvet, och man får hoppas, att hennes fränka på Uplands nation gjorde detsamma, och att författaren till denna sannskyldiga skräcktragedi förstått att ge det hela en mer pikant tolkning å la Bellmans bofvar:
»— slogo lofvar, slogo lofvar kring vår lilla fru.»
Som spexförfattare under dessa år voro för öfrigt flera landsmän än de nu nämnda verksamma. Aug. Stjernstedt
