Från hus till hus nu gånga de två,
hvem mäktar väl motstånd då göra?
Ej än en bön ifrån ögon blå
förfelade hjertan att röra,
och tvekar en girig de tala så:
’Ack, snälla min tant, skrif på, skrif på
ty Uplands fana är fläckad’.
Af damer samlades sen ett tjog
den fanan med konst till att sömma;
man arbetet skötte med eldig håg
allt annat man tycktes förglömma:
man nekar sig nöjen och tidsfördrif
och endast med strufvor man när sitt lif
när Uplands fana är fläckad.»
Den sista strofen för oss rakt in i verkstaden, där fanan sömmas, den Mestertonska professorsvåningen i nuvarande Värmlands nations hus vid Riddartorget. Det går gladt till därinne dessa vackra vårdagar, och solen lyser in genom fönstren på blommor, taflor och gamla förnäma möbler, nu fullströdda med band och broderier. Under arbetets gång tittar professorn då och då in till de unga damerna, som följande strof med skälmskt behag tolkar:
»Professorn talte: ’Det väl ej går,
er flit hon drar er i grafven
ni öfverlefva ej denna vår
se bleksoten lyfter sin glafven!’
Men ungmön hon hostade hemskt — och log
och sa' åt professorn: ’Det, tror jag nog
men — Uplands fana är fläckad!’»
Men så blef fanan färdig och öfverlämnades till nationen den 30 april 1872.
