6
sammankomster, hvari han alltid tog aktiv del. Öfver dessa tiders nationslif hvilar onekligen ett skimmer af vacker patriarkalisk anda. Ett typiskt exempel härpå är, att nationens enligt konstitutionerna lagstadgade rätt all välja sina seniorer under denna tid mer och mer höll på att komma ur bruk. Det var oftast inspektor, som föreslog eller rent af utan votering bland landsmännen utnämnde till senior. Äfven vid kuratorsval och stipendietillsättningar synes Winbom ha spelat en allt annat än passiv roll. Men något missljud eller knot häröfver förmärkes icke. Nationens medlemmar ha tydligen alla utan undantag funnit sig väl i detta faderliga regemente, lastade som de voro vid sin inspektor med vördnadens och tillgifvenhetens band. Nationens lif flyter ännu stilla och lugnt i gamla fåror. Vid landskapen, som hållas flera gånger i terminen, oftast hemma hos inspektor, är programmet nästan till tröttnad detsamma. Man må komma ihåg, att denna tids nationslif hade sin främsta uppgift, icke i att roa eller förströ, utan att vid sidan af den undervisning, som universitetet skänkte, också befordra landsmännens bildning och kunskaper. För det enskilda studieinitiativet fanns under dessa och äldre tider ytterst ringa plats. Därför voro också nationens sammankomster hufvudsakligen ägnade åt dylika uppgifter och måste som sådana haft en synnerligen stor betydelse för studenterna. Disputationerna på latin omväxla med de alltmer i bruk komna orationerna på svenska. Det ålåg enligt stadgarna af d. 4 november 1809, sedermera förnyade den 28 maj 1817, hvarje nationen tillhörande junior att terminligen åtaga sig partes efter tur och ordning, och den som sådant uraktlät
