Sida:Uplands nation 1800-1914.djvu/204

Den här sidan har inte korrekturlästs

190

Den Tullbergska perioden synes mig sönderfalla i tvänne hälfter med hvar sin särskilda egenart. Den stora restaurationen af nationshuset ar 1901 drager en tydligt markerad gräns mellan bå­da. Restaureringen och de mångahanda härmed sam­manhängande praktiska och ekonomiska frågorna gifva sin tydliga karaktär åt den senare tidsperioden. En poetisk själ skulle kanske benämna dess min som butterhet. Närmare san­ningen ligger det nog, om vi karaktärisera den som allvar, för all del utan alla ålderdomsskrynklor, allvar inför kräfvande och ömtåliga uppgifter af praktisk art, hvilka i denna bedröfligt opoetiska värld också måste ses om, äfven af en studentnation. Den perioden är kanske reelt sedt nog så värde­full och framgångsrik, fram för allt med afseende på nationens ekonomi och yttre lifskraft.

Om vi så fråga efter den första periodens charisma, så ligger den i det glada uppsluppna nöjeslifvet. Den fort­sätter traditionerna från Mestertonska epokens gyllene år. Först må vi minnas sången. Hvilken samtida nation i Upsala hade att uppvisa maken till kvartett, mångdubbel ibland, bestående af idel O.D.-ister, under 80-talets sista och 90-talets första år! Det var, när Ruben Liljefors mönstrade under sin pinne första tenorer som E. Rönn­blad, G. Wirgin, W. Kant, andra tenorer som W. Stoije, Villehad Ericson, Manasse och R. Lundmark, basar som