Den här sidan har korrekturlästs
208
komma ihåg, att just under dessa år befann sig nationen i ett ekonomiskt trångmål såsom kanske aldrig tillförene.
Den år 1898 utgifna publikationen, »Från uppländsk bygd», inbringade icke heller önskadt resultat. Då uppenbarar sig som en deus ex machina en stenhuggare utifrån Norbyskogen och erbjuder nationen till inköp ett af honom i berget funnet stort stenblock, lämpligt för ifrågavarande ändamål. Det skedde, och sedan arkitekten utfört vapnet på stenen, reses den å grafkullen och aftäckes den förut nämnda dagen.
Nationens inspektor, professor Tycho Tullberg, höll därvid följande tal.
»Det har för Uplands nation länge varit ett önskningsmål att på den graf, i hvilken redan flera af nationens medlemmar hvila, och där säkerligen under kommande tider många andra få sin hvilostad, uppställa en enkel minnesvård. Genom bidrag från forna och nuvarande medlemmar af nationen har denna hennes önskan nu blifvit en verklighet. Eftersom denna grafplats endast omkring 30 år varit i nationens ägo, är det klart, att många äro ej de, som här hvila — icke heller äro deras namn i vidare kretsar kända. Det är ynglingar, som arbetat, kämpat sina strider, njutit sina fröjder, väl äfven ingifvit förhoppningar och skänkt glädje åt många, ynglingar hvilka vid sin tidiga bortgång väckt sorg och saknad inom kretsen af anhöriga och vänner och sedan glömts.
Enkel och anspråkslös var deras lefnads saga — enkel och konstlös är också vården — ett stycke uppländsk granit, sådant det här
Enkel och anspråkslös var deras lefnads saga — enkel och konstlös är också vården — ett stycke uppländsk granit, sådant det här
