testamentariska dispositionerna till förmån för Uplands nation, utan att därför låta detta omnämnande i någon som helst mån göra anspråk på fullständighet. Den största donationen är gifvetvis den Törnlundska af år 1892. Det regulativ för utdelandet däraf, som åtföljde gåfvan, är värdt att påpekas. Stipendierna, som för närvarande utgå två om året å 300 kronor, skola enligt testators önskan utdelas till studerande af Uplands nation, »som äro ordentliga, redbara samt äga förmåga att vilja och göra gamla Sverige nytta! Och ej till gudsförnekare och anarkister».
Till minnet af en förutvarande förste kurator i nationen knyter sig Algot Sundwallsons stipendiefond af år 1908. Vidare må om nämnas Sjödahls 1890, Kjellins 1894, L. G. Ågrens 1912 samt det af anonym gifvare skänkta Österbystipendiet. Om vacker minnesgodhet bland gamla landsmän bära många af dessa donationer vittne. Dit bör också den gåfva å 10,000 kronor, som byggnadskassan år 1911 fick mottaga af läroverksadjunkten E. Forselius i Norrtälje.
En nationsinspektor åligger ju den högst ömtåliga uppsikten öfver stipendiats enskilda lefverne och framgång i studier. Hur noggrant professor Tullberg tog denna sak, visa oss flerfaldiga protokoll. Upprepade gånger uttrycker han sin önskan, att hvarje stipendiesökande skulle besöka honom, för att han skulle vinna en tillförlitligare kännedom om vederbörandes ekonomiska ställning och studieplaner, samt att utsedda stipendiater likaledes åtminstone en gång terminligen skulle göra ett sådant besök för att meddela sig med inspektor rörande fortgången af sina studier. Det var icke endast sådana besök ex officio, som nationens medlemmar gjorde i inspektors hem. Det skall länge minnas, hvilken utomordentlig gästfrihet, professor Tullberg och hans
