inspektor. Det därpå följande inspektorsvalet gaf anledning till förvecklingar, som icke voro ägnade att trygga nationens bestånd och öka trefnaden bland landsmännen. Nationens val föll nämligen enhälligt på sin förre älskade inspektörs son, likaledes teologie professorn Erik Abraham Almquist, men universitetets rektor åberopade ett cancellersutlåtande från äldre tid och förklarade sig icke kunna godkänna ett inspektorsval, som föll på en extra ordinarie professor. Det hjälpte föga, att kurator modigt och bestämdt häfdade nationens rätt och uppvisade, att undantag från de af rektor åberopade bestämmelserna redan medgifvits för Fjerdhundra nation.
Rektor förklarade härvid kort och godt, »att han utan afseende på hvad någon af hans företrädare i ämbetet kunnat tillåta Fjerdhundra nation, hvarom han för öfrigt icke ville inlåta sig i någon undersökning, ansåg sig pliktig att till underdånig lydnad tillhålla nationen att välja en consistorieledamot bland professorerna».
Vid en sådan utomordentlig arrogance från höga vederbörandes sida att behandla en fråga, som tydligen för nationen var en hjärteangelägenhet, fanns ingenting att göra. Med tungt hjärta — protokollet lägger icke döljsmål härpå — måste nationen skrida till nytt val, och denna gång blef det juris professorn Joh. Dan. Drissel. För denne var det naturligtvis ingen lätt uppgift att under dylika förhållanden träda in som inspektor för Roslags nation. Slitningar synas icke ha saknats; också var prof. Drissel redan efter några år 1814 betänkt på att afgå, men kvarstod på landsmännens begäran sedan till sin död 1823.
