40
misstänka, att här förelåg ett eller annat personligt skäl, som dikterade magister Höjers ampra kritik. Den utmanande stöten parerades emellertid synnerligen skickligt af docenten Winbom å byggnadskommitténs vägnar. Han medgåfve, att mag. Höjers farhåga ej saknade all grund, men tillade, att den förmodade kostnaden af planket vore betydligt öfverdrifven; vidare ansåg han, att man ej för några svårigheters skull, hvilka vid hvarje pänningkräfvande företag nödvändigt måste inställa sig, borde öfvergifva ett välbetänkt och moget förslag, samt att säljandet af tomten innan man ägde något annat i stället för oöfverskådlig framtid skulle låsa fast frågan om eget nationshus, och att man då med skäl kunde befara, att landsmännens intresse för denna viktiga sak kallnade. Dock medgaf han, att det vore vida fördelaktigare, om man genom köp af tjänlig byggnad kunde befrias från alla de besvär, som åtfölja uppbyggandet af ett nytt hus. Genom denna diskussion synes emellertid byggnadsfrågan ha kommit i fullständigt nytt läge. Och under sommaren 1825 inköpte verkligen nationen af landsmannen Erik Brundin den s. k. Strandmanska gården, äfven den belägen i kvarteret Luten. Om de närmare underhandlingarna vid köpet förmäla nationsprotokollen ingenting, helt naturligt förresten, då köpet skedde under mellanterminen. Köpehandlingen är dagtecknad den 15 juni 1825. Det var docenten Winbom, som här handlade å nationens vägnar och äfven tydligen förskotterade köpesumman eller åtminstone en del af den, — som var 7,666 Rd. 32 sk. B:co. Tillträdet skulle ske den första oktober samma år. Af protokollet framgår, att nationen den 12 oktober första gången var samlad i sitt nya hem. Den 8 december 1825 rådslår nationen om, på hvad sätt den skulle betala sin skuld till docenten Winbom. I byggnadskassan fanns att tillgå 900 riksd., dessutom
