omnia. Endast i fyra år fick nationen behålla Sven Lundblad som inspektor. En kort, men betydelsefull tid. Den 6 december 1826 höll nationen sin minnesfest öfver Winbom, då docent Carl Em. Aurivillius höll parentationen, hvarefter den nyvalde inspektorn höll sitt hälsningstal till landsmännen. Traditionerna från Winboms dagar lefva kvar och bestämma i stort nationens inre lif.
Redan under den föregående perioden har fråga väckts om disputationsöfningarnas hållande på svenska. Hittills hade ju endast orationerna varit svenska, medan disputationerna fortfarande hållits på latin. Sv. Jacob Callerholm föreslår emellertid 1825, att hvartannat disputationskonvent skall hållas på modersmålet. Efter en grundlig bordläggning på mer än ett år ventileras frågan på nytt vid slutet af höstterm. 1826 och är sedan uppe i debatten vid nästan alla följande landskap. Emellertid fattas icke något beslut i saken förrän i december 1827 efter en långvarig debatt, som dock icke gaf det af förslagsställaren önskade resultatet. Nationen nöjde sig nämligen med att för nästkommande vårterm. »på prof» göra följande ändring uti hittills varande stadganden. Tesernas minimiantal, som förut varit 8, skulle ökas till 10, hvaraf hälften skulle vara svenska. Förste opponenten skulle vara »ovillkorligen förbunden» att opponera på latin, hvaremot det tilläts andre opponenten att »inskränka sig» till opposition på svenska. Trots sina försiktiga och väl afvägda ordalag innebär ju det fattade beslutet ett bestämdt nej till Callerholms förslag i dess ursprungliga radikalare form. Dock är denna kompromiss ändå ett steg framåt, och då »profvet» för vårterminen och följande terminer utföll lyckligt, bereddes så småningom jordmånen för de ännu längre gående reformer i berörda afseende, som vi se genomförda under följande period. Bland andra märkliga beslut från
