emellertid klart af protokollen, att Lundblad varit en ifrig förespråkare för föreningen. Roslags nation hade hittills oaktadt sin obetydlighet trotsigt häfdat sin plats i de själfständiga nationernas led. Dess medlemsantal hade höstterminen 1829 sjunkit ända ned till 17, och protokollen för de senare åren visa en allt mattare puls. I alla fall är det icke Roslags, utan Uplands nation, från hvilken initiativet till sammanslagningen utgår. Det skedde i oktober 1829. Denna förening har emellertid uppenbarligen icke varit så lätt genomförd som den år 1823 skedda. Roslags nation gör så t. ex. för sin del anspråk på, att dess gamla namn fortfarande skall bibehållas i den nya nationen. Den frågan var naturligtvis af ömtålig natur, enär man med skäl kunde befara, att medlemmarna af den forna fjerdhundrensiska nationen häremot skulle resa berättigade invändningar. Så skedde också; men »ehuru de ansågo sig hafva samma rättigheter som Roslags att blifva distinguerade i det nya namnet» förenade de sig med öfriga landsmän om antagandet af det af inspektor föreslagna namnet: Uplands-Roslags nation.[1] De öfriga frågorna om kurators ställning, stipendier, vaktmästare o. s. v. afgjordes i öfverensstämmelse med hvad som skett redan 1823. Sammanslagningen skedde med en särskild »föreningsskål», och hofkapellmästaren Hæffner hade gjort musik till vid tillfället afsjungna verser, som troligen hade v. Zeipel till författare.
Härmed vändes ett nytt blad i vår nations historia.
- ↑ Den senare sammansättningen af namnet bortföll af sig själf. Sista gången benämningen Uplands-Roslags nation förekommer i studentkatalogen är vårterm. 1846.
