gamla nation. Men därom skänka oss våra källor ingen underrättelse. Vi veta, att så måste ha varit. Då samtliga minnestecknare framhålla det som en egendomlighet i Hwassers kynne att ständigt vilja hjälpa andra, ja, då till och med det af somliga skildrare påpekas, att hans hjälpsamhet gick långt utöfver gränserna för hans egna inkomster, så kan man ju förstå, att det framför allt var till de egna landsmännen han sträckte sin hjälpande hand. Och ännu större måste Hwassers etiska insats i dessa tiders studentlif ha varit. Israel Hwasser öppnar den lysande raden af de utomordentliga ungdomens fostrare, på hvilka fram för allt det nittonde seklets Upsala varit så rikt. Hufvudparten af den ädla säd, Hwasser vid skilda tillfällen sådde inom studentvärlden, tillkom af naturliga skäl Uplands nation. Ack, att alla de, som i afgörande ögonblick fingo hans ledning och hjälp, nu kunde tala! Men de äro borta, och de nakna fakta i nationens häfder lämna endast alltför stort rum åt gissningar och förmodanden. Men ännu i sena tider står Hwassers namn som en klart lysande stjärnbild öfver Uplands nation, och när studenten öppnar hans böcker och läser om hvad Hwasser tänkte och kände för den ungdom, som är kallad att förvalta bildningens arf i vårt folk, finner han, att han lefver ännu, den gamle snillrike tänkaren från seklets midt och studenternas älskling. Sålunda är Hwassers gärning ännu icke afslutad utan sträcker sina verkningar fram genom tiderna, äfven om höstarna sopa aldrig så många vissnade löf öfver hans graf.
Äfven de första åren af Hwassers inspektorat upptagas förnämligast af ekonomiska och praktiska uppgifter. Närmast var det nu frågan om reparation och nybyggnad af nationssalen. Nationens bibliotekarie, magister J. P. Hyckerström, hade redan den 5 maj 1830 till
