54
byggnadskommittén ingifvit ett förslag jämte ritning till en ny och rymligare samlingslokal. En byggmästare Ekberg inlämnade också ett kostnadsförslag, och sedan landsmännen haft frågan före, beslöt man den 8 december 1830 att vidtaga önskvärda förbättringar. I många afseenden hade gifvetvis den gamla nationssalen lämnat mycket öfrigt att önska. Nu griper man sig på allvar an med att ge prydlighet och bekvämlighet, luft och ljus åt de trånga lokaler, inom hvars väggar nationen för sina förhandlingar och samkväm varit hänvisad. Den förnämsta förändringen var den, att taket på den nuvarande solennitetssalen höjdes och salen själf utvidgades åt två sidor. Reparationen var både omfattande och kostbar, också måste man nu som förut anlita frikostiga gynnares och vänners ekonomiska bistånd. Efter tvänne år var salen färdig och invigdes den 1 december 1832. Denna fest var i flera hänseenden betydelsefull, huru njugga än våra källor äro på uppgifter om den. Det torde ha varit första gången, som Uplands nation i större utsträckning kunnat öppna sina dörrar för en representativ samling af ärade gäster. Hittills hade nationen — liksom studentlifvet i dess helhet — varit en strängt sluten, inom sig själf begränsad enhet. Nu träder den ut ur sin isolering och vinner nya anknytningspunkter i lifvet därute. Men ännu naturligtvis med en viss förnäm reservation. Dock är redan detta första steg en profetia om hvad som komma skall. Inför den festliga församlingen af unga och gamla upplänningar bestiger Hwasser talarstolen och håller invigningstalet. Lyckligtvis ha vi det i behåll. Det förekommer i andra bandet af Hwassers Valda skrifter. Talet är för långt för att här in extenso återgifvas, men en kortare sammanfattning af dess bärande tankar torde vara på sin plats, helst som det synes oss särskildt representativt för Hwassers talekonst i allmänhet och
