66
gånger årligen till sina sammankomster på nationssalen, och det ligger en vacker tanke däri, att man erbjuder landsmännen att i dessa sammankomster deltaga, »helst mången af presterskapets ledamöter bland nationens medlemmar då fingo återse anhöriga eller lärjungar». Uplands nationssal var äfven under denna tid skådeplatsen för en fest af visserligen mera enskild natur, men som fått en viss ryktbarhet i vår lärdomshistoria, hvarför en erinran härom väl kan vara på sin plats. Det var universitetets fest för Erik Gustaf Geijer den 19 april 1838. Anledningen härtill var följande. Vid början af året hade Geijer uppförts på biskopsförslag i Karlstad, och det var icke någon hemlighet, att man på högre ort önskade hans utnämning. Men Geijer undanbad sig hos Carl Johan den ifrågasatta nåden för att få kvarstanna vid universitetet. Det var detta Geijers beslut, som föranledde den enkla och vackra festen på Uplands nation den 19 april. Böttiger har i ett bref mycket måleriskt skildrat den.[1] Geijer med sina tre söner var närvarande, medan Anna-Lisa vid öfverstinnan Silfverstolpes arm fick nöja sig med att nerifrån gatan lyssna till skålarna. En mängd tal höllos, bland annat af Hwasser i egenskap af värd, och af Atterbom, som utbringade skålen för Geijers maka och barn »i ett Poetiskt tal fullt af morgonrodnad och solvarm vänskap». Klockan half nio »i det Gudomligaste månsken» kom studentkåren, 700 man stark, för att bringa Geijer sin hyllning. Geijer steg ned på trappan och höll till studenterna ett hänförande tal. Från fönstret åhörde han sedan en mängd af sina egna sånger, dem studenterna afsjungo.
Till hans högvördighet ärkebiskop Johan Olof Wallin stod Uplands nation alltifrån första stund i bästa och
- ↑ Hilma Borelius, Erik Gustaf Geijer, Lund 07.
