öfvervinna än de senare, så finna vi, att Hwasser äfven efter sin afgång från inspektoratet flitigt umgås med enskilda medlemmar af nationen, i synnerhet nämnes Johan Nybom, ja, att han äfven mer än en gång gästade nationen. Särskildt ägde väl detta rum på 40- och 50-talet, då prins Gustafs vistelse i Upsala blef ett nytt föreningsband mellan Uplands nation och dess forne, alltjämt lika beundrade och älskade inspektor. Såsom hedersledamot i nationen kvarstod Hwasser ända till sin död. Och till belysning af nationens förhållande till Hwasser på denna punkt kan ock följande lilla notis tjäna. Vid början af 1840 hade landshöfdingen öfver Upsala län, baron von Kræmer, blifvit invald som hedersledamot, och då med anledning häraf fråga uppstod, hvilken plats denne skulle intaga i hedersledamöternas rad, så afgjorde nationen, att Israel Hwasser skulle stå främst och Kræmer i andra rummet »utan afseende på den höga rang i samhället, Herr Baron och Landshöfdingen innehade».
Då våren 1860 bröt in öfver Upsala låg Hwasser sjuk. Man hade en förkänsla af att det var hans sista sjukdom,
