100
»Ni skall strax bli fri», sade han till denne, »men först måste jag naturligtvis kontrollera era uppgifter.»
»Naturligtvis», instämde Jim Blasco artigt. »Jag förstår, att ni menar kartan. När det gäller en så dyrbar sak, kan man inte vara nog försiktig. Ni känner mig inte ännu och kan inte veta, om jag inte haft för avsikt att lägga mig till med den för egen räkning.»
»Det stämmer», svarade Estella.
»Var så god och visitera mig», fortfor Jim Blasco beredvilligt. »Plikten framför allt.»
»Visitera honom», befallde polislöjtnanten och gav en vink åt ett par av karlarna.
»Ni behöver inte binda mig vidare», fortfor Jim Blasco, »jag är ju obeväpnad och kan inte göra någon skada.»
Det var i själva verket nödvändigt att befria fången från repen för den noggranna undersökning, som nu följde. Jim Blasco avkläddes helt och hållet, och varje klädesplagg synades noga. Men av det dyrbara dokumentet fann man inte ett spår.
»Han måste ha kastat det någonstans här i närheten!» utropade mestizen utom sig av raseri över, att han ej fått rätt i sin förmodan.
»Det var nog inte så lätt med bakbundna händer», inföll Jim Blasco med ett godmodigt leende.
Estella var helt villrådig, men lät ändå undersöka marken runt omkring lägret och ett stycke av vägen, på vilken de kommit.
»Hästen och sadeln», ropade mestizen, när även detta hopp gäckades.
Men inte heller där fann man något.
Jim tog under tiden på sig kläderna och väntade tåligt, tills polislöjtnanten kom tillbaka.
»Nu är alla formaliteter undanstökade, skulle jag tro», sade han och sträckte fram sin hand. »Låt oss
