Sida:Upp med händerna 1945.djvu/116

Den här sidan har korrekturlästs

112

fast om nosen på sin häst för att hindra den från att gnägga.

En stund därefter hörde han, hur Estella red förbi i spetsen för sina gendarmer. De hade mycket bråttom, och ljudet av hästarnas trav dog hastigt bort.

Jim Blasco steg åter ut på den breda vägan och satte sig upp i sadeln för att rida tillbaka till lägerplatsen.

»Nej», mumlade han för sig själv, »den där stackars uslingen kan nog inte lära sig poker heller!”