126
vi inte göra någonting åt den saken. Vad dig beträffar, så hyser jag ingen oro för dig, så länge Jim Blasco från Texas är en fri man. Han kommer inte att lämna dig i sticket, det vet jag. Och jag har en känsla av, att han kommer att lyckas. Du skall få se, att den skurken där borta kommer att bli dragen vid näsan.»
Han såg bort mot Salandra, som stod under ett ungt träd och gav befallningar åt en av banditerna, som klättrat upp med ett rep. Alltsammans gjordes långsamt och mitt i fångarnas åsyn för att inverka på dem.
Willy grät och bad och försökte övertala sin vän att ge vika. Men Bill var orubblig. »En man — ett ord!» upprepade han gång på gång, och det stod han fast vid.
Tiden gick långsamt framåt, och Willy var ett rov för den mest hejdlösa förtvivlan. Han förstod till sist, att ingenting i världen skulle kunna förmå rubba styrman Bill i hans föresats.
Till sist hade de tre timmarna gått till ända. Salandra och hans män kommo fram till de båda fångarna.
»Jag skall inte fråga någonting nu», sade Salandra. »Vi vänta, tills vi äro på platsen.»
Bill reste sig upp, tryckte tyst Willys hand och gick med fasta steg bort mot trädet, där döden väntade honom.
Willy kastade sig framstupa på marken och slöt ögonen…
