140
»Du sade något!» fortfor Jim Blasco. »När jag satt och grubblade för mig själv i natt, så tänkte jag också på, hur du skulle handlat i ett sådant fall, som nu förelåg. Och jag gick till väga efter en bestämd metod, en metod som jag skulle vilja kalla för styrman Bills metod.»
»Vad menar du?»
»Jo, jag tänkte på, vad du sade under ritten från Dödspasset. När man skall få bukt med en överlägsen motståndare i den här trakten, så gör man bäst i att se till att hela tiden hålla sig bakom ryggen på honom, medan han just som bäst tittar sig omkring för att få tag i en. Det är detta, jag menar med din metod.»
»Hm, det är det enda sättet», mumlade Bill.
»Det gällde alltså att hålla sig bakom ryggen på Salandra och ge akt på honom, medan han låg på lur efter mig. Men för den skull måste jag naturligtvis veta, var han hade ryggen någonstans.»
»Ja, det är just det», sade Bill. »Hur i all världen fick du reda på, var vi funnos?»
»Som ni minns», svarade Jim Blasco, »så hade jag fått klart för mig, att han inte vänt tillbaka över floden. Därigenom kom jag att tänka på vadstället. Och så var det inte svårt att fundera ut resten.
Om han ville ha tag i mig, så var det naturligtvis säkrast att vänta på mig vid vadstället. Dit måste jag komma, om jag skulle följa efter honom och försöka rädda er. Det troligaste var alltså, att han låg på lur där.
Men han kunde naturligtvis inte ha hästarna och hela skaran med sig… därtill är platsen alltför öppen. Han måste slå läger någonstans över natten, antingen ovanför eller nedanför vadstället.
Well, jag reste mig upp, tog mig en titt på bergen och kom till den slutsatsen, att det nog var troligast
