svarla skägget var jag alltifrån början misstrogen emot. För resten kunde ju karlen ha goda vänner, som skulle hålla honom om ryggen, i fall det gällde. Dessutom var det säkrast att handla snabbt, för att han inte skulle få minsta chans att klara sig.
Och så gick det, som det gick. Som vanligt har Jim Blasco från Texas haft en fin flax. Redan på första stället fingo vi tag i vår man. Vi ha klarat skivan. Nu återstår oss endast att dricka en skål för mr Wiliam Foster och hans företag. Han kommer troligen att lyckas, för jag har lovat hjälpa honom på traven. Och vad er beträffar, så hoppas jag, att ni inte äro ledsna längre för armgymnastiken… vi ha ju allesammans hjälpt till med att oskadliggöra en farlig skurk…»
»Oskadliggöra, var det ja», inföll den gamle sjömannen, som tagit till orda ett par gånger förut. »Han skulle ha blivit hängd genast, om jag fått ha ett ord med i laget. Nåja, det kan ju inte hjälpas nu… Vad armgymnastiken beträffar, så ha vi lite var varit med om sådana små överraskningar förut. Och vad er beträffar, Jim Blasco från Texas, så är ni en karl i min stil. Här har ni min hand på det… ni får lära känna mig närmare längre fram. Här på orten kallas jag för styrman Bill, och det kan vara nog. Jag är en styrman utan skuta, men jag kan lotsa mycket annat än skutor här i världen, det tror jag, att lite var här på orten kan intyga. Om ni behöver ett kraftigt handtag någon gång, så kan ni räkna på mig, för den här historien skulle jag minsann själv ha velat vara med om…»
Han banade sig fram mellan borden, och de båda männen växlade ett kraftigt handslag. Därefter hälsade han även på Willy.
»Du blir också en karl med tiden, min gosse», sade han till honom, »bara du blir torr bakom öronen. Jag antar, att du inte är så oförsiktig en annan gång…
