ord, och nu har jag satt mig i sinnet, att Galne Johns gruva skall komma i rätta händer. Säg nu åt karlarna att ställa sig där borta mot bergväggen. Ni kan själv gå med dit. Jag skall hålla ett öga på er, medan Jim Blasco styr om, att gevären bli odugliga för de närmaste timmarna.»
Salandra lydde, och ingen av banditerna vågade annat än följa honom, när han med uppsträckta armar gick bort till den plats, som Bill anvisat dem.
Under tiden fyllde Jim Blasco alla gevär och revolvrar med sand, för att det skulle tarvas en grundlig rengöring, innan de åter kunde användas. Det är en alltför riskabel sak att försöka skjuta med ett vapen, vars oljade lopp är förorenat av sand. Det skulle, endast ha till följd en farlig explosion.
»Så där ja», sade styrman Bill, när allt var färdigt, »nu kunna vi ge oss i väg. Gå nu före, uppmanade han sina kamrater. Jag måste dra mig tillbaka en smula långsammare. Om någon rör sig, innan jag hunnit ned på sluttningen», fortfor han, vänd mot banditerna, »så smäller det.»
»Lita på mig», svarade Salandra. »Vi stå stilla.»
Han höll också ord. Ingen av banditerna gjorde en rörelse, så länge Bill ännu var i sikte.
När styrman Bill hunnit fram till sluttningen hade Willy och Jim redan hunnit fram till hästarna före honom.
Inom mindre än en minut hade han sprungit ned till dem, kastade sig upp på sin häst och red därifrån i spetsen för sina kamrater.
5 — Upp med händerna!
