IX. I grevens tid.
»Fort, stig av hästarna», ropade han strax därpå, då de kommit ned från den smala bergåsen. »Vi måste lämna dem i sticket, om vi skola klara oss nu!»
»Men…» invände Jim.
»Inga invändningar», avbröt honom Bill häftigt. »Det är det enda sättet.»
Willy hade redan hoppat av och stod och höll sin häst vid tygeln. Även Jim följde nu exemplet. Han insåg, att det var bäst att låta styrman Bill råda, fast han ej kunde förstå, hur de skulle kunna klara sig utan hästar.
»Hjälp mig att koppla ihop hästarna», fortfor Bill i samma brådskande ton. »Så där ja… nu skrämma vi dem, så att de fortsätta nedför sluttningen åt det där hållet.»
Han drog upp sin revolver och avlossade ett skott tätt invid örat på den närmaste hästen. Ögonblickligen stegrade sig denna och drog därefter de andra med sig i vild fart nedför sluttningen.
»Följ nu med mig», återtog Bill. »Vi skola in i den där rämnan.»
Han sprang före med de andra tätt i hälarna.
Bergsrämnan, som han talat om, var så liten och smal, att han endast med möda kunde tränga sig in. Men sedan vidgades den, och det blev lättare att komma vidare.
Styrman Bill hade tagit med sig det rep, med vars