inemot uppfylld af folk. Jag begaf mig ut till dem och efterfrågade deras ärende, hvarpå de androgo, att de ville hafva förbud emot uppköp i parti af spanmål och potatis. samt att jag ”skulle skrifva till Kongl. Maj:t och bedja om förbud mot spanmåls utförande ur riket.” Jag vill erinra mig att Carlsson först yttrade sig samt att han jemte Carl Svensson, Malmberg och Timmerkarlen Sven Israelsson eller Svensson voro ibland de ifrigaste talarne, af hvilka dock flera yttrade sig på en gång, så att jag icke kunde uppfatta allt som sades, dock uppkom icke något slags oväsende. Åtskilliga klagomål anfördes äfven mot dem, som här i staden köpte spanmål i parti och, efter talarnes förmenande, vållade att sädespriserna, oaktadt den goda skörden, vore oskäligt höga. Deras påståenden bemöttes med erinran att det icke vore lofligt, att, på sätt som skett, samlas och framställa fordringar, hvilka i allt fall icke voro med lag öfverensstämmande, och om det ansvar, som dermed vore förenadt, samt med fogliga anmaningar att åtskiljas och återgå till sina arbeten, hvarjemte jag sökte upplysa dem om anledningen till sädesprisernas stigande, och tillkännagaf derjemte, att, såvida de hade något skäligt klagomål öfver det sätt, hvarpå spanmålshandlarne gingo tillväga vid sina uppköp, så kunde de vara förvissade, att sådana klagomål, i behörig ordning anmälde, skulle föranleda till vidtagande af de åtgärder deremot, som voro med lag öfverensstämmande; och erinrade jag tillika, att oordningar och våldsamma åtgärder till nedtvingande af priset på spanmål och andra lifsförnödenheter till äfventyrs kunde föranleda, att allmogen blefve mindre benägen, att här torgföra sina varor, hvaraf måste följa, att priserna komme att ytterligare stegras. Herr Lands-Sekreteraren Brorström, som emellertid inkommit på gården och äfven omgafs af arbetskarlar, bland hvilka jag främst bemärkte Timmermannen Nils Jonsson, yttrade sig också varnande och förmanande till de honom omgifvande. En och annan bland den hop, som omgaf mig, hade hotelser emot spanmålshandlarne och bränvinsbrännarne, och särskildt yttrade någon emot Herr Häradshöfding Frick, att då han började bränna bränvin skulle hans bränneri uppbrännas. En gång då jag varnade och sade dem att ett fortsatt störande af ordningen och underlåtenhet att åtskiljas, enligt lag straffades med arbete å fästning, svarades af någon i hopen: ”det är bättre att sitta på fästning än att svälta ihjäl.”
Ifrån min gård begaf sig folksamlingen till Herr Handlanden Lindmans, oaktadt jag flera gånger under vägen dit uppmanade dem att återvända och att åtskiljas. Samlingen blef der större. De påyrkade envist att få tala med Herr Handlanden Lindman sjelf och att han skulle utkomma till dem. Jag hade tidigare på morgonen af bemälde Handlande sport, att han föregående afton låtit genom någon af sitt husfolk lofva den utanför hans gård då varande folksamlingen att till arbetsfolk i minut försälja det parti råg, 50 eller 60 tunnor, han innehade, för 17 Rdr Rgs tunnan, och jag erinrade dem, att de genom sitt laglösa förfarande illa lönade den välvilja, som föranledt hans berörde löfte. ”Det är ej nog att han säljer rågen för 17 R:dr, han skall också utköra säden på torget”, svarade de, och då någon derefter uppgaf, att på gatan ankomne sädeslass voro uppköpta af Lindman, föranledde nämnde uppgift lifliga rörelser i hopen och hotande utlåtelser. Herr Handlanden Lindman, som under tiden icke varit hemma, sågs nu ankomma ifrån vester och, sedan jag allvarligen förmanat folket att icke emot honom föröfva något våld, samt anmodat åtskilliga tillstädeskomne pålitliga personer att, jemte mig, omgifva Herr Handlanden Lindman så, att han icke blefve indragen ibland massan, framträdde han till folksamlingen och samtal börjades om hans spanmålshandel. Sedan detta samtal en stund blifvit fortsatt, men folksamlingen ändock icke kunnat förmås åtskiljas, tillsades Stadsfiskalen och Polisbetjeningen, som infunnit sig, att noga bevaka massans rörelser, och jag begaf mig till Herr Lands-Sekreteraren Brorström, för att med honom rådgöra, angående de ytterligare åtgärder, som voro att vidtaga. Under vägen till Herr Lands-Sekreteraren mötte jag Herr Häradshöfdingen Frick och underrättade honom om de hotelser emot hans bränneri, som nyligen blifvit yttrade, samt tillstyrkte honom att icke begifva sig till folksamlingen, dit han ämnade sig.
Sedan jag anträffat Hr Lands-Sekreteraren och med honom återvändt till Östra Storgatan, spordes der, att en del af folkhopen utfarit i hotelser mot Hr Hof-Rätts-Assessorn von Feilitzen, boende i en gård, närbelägen Lindmans. Samlingen derstädes hade sedan skingrats och en del af densamma hade stannat på Östra Storgatan utanför Herr Räntmästaren Assessorn Wickboms gård, der en större hop omringat och samtalade med Herr Häradshöfdingen Frick, angående det höga priset på spanmål och potatis samt Herr Häradshöfdingens förmenta vållande dertill. Då jag äfven ibland samlingen der hörde hotande utlåtelser emot uppköparne af säd och potatis, varnade jag åter de närstående, men fick samma svar som förut: ”det är bättre att sitta på fästning än svälta ihjäl.” Under tiden fortsatte Herr Häradshöfdingen Frick sitt samtal med det honom omgifvande folket, och sedan han slutligen lofvat att icke uppköpa potatis till högre pris än 3 R:dr R:gs tunnan, yttrade flere, under synbar belåtenhet med det erhållna löftet, att Herr Häradshöfdingen Frick alltid vore beskedlig emot arbetarne och de fattige, hvarefter Herr Häradshöfdingen Frick bortgick och folksamlingen på stället småningom skingrade sig.
Enär jag befarade, att oordningarne skulle fortsättas och öfvergå till våld, sökte jag mina tjenstekamrater inom Magistraten och anträffade Herrar Rådmännen Häradshöfdingen Seipel och Elfström samt rådgjorde med dem, huruvida Magistraten genast skulle hos Konungens Befallningshafvande begära krigsmanskap till ordningens återställande. Frågan ansågs böra närmare öfvervägas och det beslutades att Magistraten för sådant ändamål skulle sammanträda på Rådhuset kl. 12. Det berättades att Fabriksarbetare från Husqvarna påföljande afton skulle hitkomma och förena sig med den oroliga folkmassan härstädes, och under det jag härom samtalade med Hr Lands-Kamreraren Landegren ankom ifrån Husqvarna Disponenten af nämnde gevärsfaktori, Hr Premier-Löjtnanten Ankarcrona. Hr Lands-Kamreraren och jag vände oss
