rådande skymning och afståndet, hvarken se hvad som tilldrog sig eller igenkänna någon af upprorsmännen. Efter en kort stunds förlopp återvände Rydelius hem och var sedermera icke ute den aftonen.
63:o Guldsmedslärlingen Carl Magnus Clasén: föddes den 14 Mars 1837 här i staden af gifta föräldrarne Snickarearbetaren Magnus Clasén och dennes hustru Anna Nilsson, hos hvilka Clasén vistades till dess han, 13 år gammal, kom i lära hos Guldsmeden Wahlström, och arbetade sedermera hos Guldsmeden Hagelin, samt är för närvarande anställd hos Guldsmeden Edborg. Tisdagen den 25 sistl. September var Clasén icke ute, och ej heller Onsdagen, förr än efter slutadt dagsarbete och intagen aftonmåltid. Då gick Clasén kl. omkring 9 i sällskap med sin kamrat, tilltalade Lärlingen Carl Abrahamsson, först till Handlanden Lindmans hus, hvarest en stor folkmassa var församlad. Der förspordes gräl och hurrarop, men Clasén tog icke närmare reda på förhållandet, utan skiljdes snart från kamraten samt aflägsnade sig, före folkhopen, ifrån tumultet och gick ensam åt förstaden, der Clasén besökte sin moder och dröjde hos henne en kort stund, hvarefter Clasén ernade sig hem, men vände åter vid Vindbron, och gick derefter, och sedan han skiljt sig från Badaremästaren Granströms elev, med hvilken han varit i sällskap, ensam till vestra förstaden och vidare, enär Clasén fått höra att oroligheter voro å bane vid Häradshöfdingen Fricks egendom, till den korsväg, som leder till qvarnarne. Sedan Clasén, hvilken icke var närmare Häradshöfdingen Fricks egendom än vid nämnde korsväg, hvarifrån Clasén icke bemärkte annat än en folkmassa, som under buller och oväsende rörde sig fram och tillbaka vid qvarnarne och egendomen, dröjt en stund, vandrade Clasén tillbaka till staden kanalgatan åt östra alléen och förmärkte icke hvad som tilldrog sig på stora gatan. När Clasén sedermera kom att stadna vid Handlanden Malte Lindqvists gård såg han en mängd folk, som uppehöll sig utanför Handlanden Lindmans hus och kastade sten, men igenkände icke någon bland nämnde våldsverkare. Clasén, som uppgaf, att han äfven vid sistberörde tillfälle var utan sällskap, genmälde, på fråga, att han endast för sitt nöje skull företagit ofvanomförmälda ensliga vandringar, och förnekade, att han på något sätt deltagit uti ifrågakomne oordningar. Han anlände hem kl. 11 på aftonen.
För att i dag vittna i saken, hade Åklagaren inkallat nedanantecknade personer, hvilka, ojäfvige lemnade och befunne, på ed och varning särskildt hörde, berättade:
133:o Badaremästaren Otto Fredrik Granström: Tisdagsaftonen den 25 sistl. September, kl. ungefärligen 9, var vittnet närvarande vid uppträdet hos Handlanden Lindman, och såg då flere arbetare, hvilka vittnet likväl icke kunde namngifva, befria tilltalade Stenroddaren Carlsson, när Polisbetjeningen sökte häkta honom, som jemväl sjelf satte sig till motvärn, under förklarande, att han ändå skulle gå hem, men icke ville träda i häkte. Carlsson aflägsnade sig derefter, åtföljd af några andra bland orostiftarne, och massan, hvaribland vittnet föröfrigt icke kunde namngifva flere än tilltalade Malmberg, skingrades omsider, sedan den förut likväl trotsat t. f. Bergmästarens uppmaning till lugn och ordning, samt emedlertid, under hotelser mot Lindman, i högljudda och stormande ordalag tillkännagifvit missnöje med de höga spannmålspriserna. Nästpåföljde dags förmiddag träffade vittnet händelsevis Bleckslagaren Brandt, då det förspordes, att orostiftarne gått till Kronomagasinet, och när vittnet och Brandt ernade sig dit, för att, om möjligt vore, afstyra oordningar, möttes arbetarne, hvilka kommo från Kronomagazinet, och omringade i grannskapet deraf Kopparslagaren Norin, och förebrådde honom i hotande ordalag för det han uppköpte spannmål, hvarvid Carlsson knöt handen för hans ansigte. Sedan vittnet vinkat åt Carlsson samt Norin, hvilken bemötte hela uppträdet med åtlöje, förklarat, att han icke köpte upp mera spannmål än som åtginge för hans hushåll, upphörde Carlsson med sina förolämpningar, men en annan, för vittnet okänd person, som var kort til växten, steg då fram och fortsatte hotelserna, hvarifrån han icke afstod, förr än vittnet jemte Norin och Brandt begåfvo sig till ett i närheten befintligt ångfartyg, der de dröjde till dess Herr Kaptenen Löwenhjelm, förföljd af folkhopen, dit ankom. När vittnet på aftonen samma dag, i sällskap med öfrige patrullerande, gick åt öster, möttes utanför Herr Assessor Wickboms hus upprorsmännen, kommande från samma väderstreck. Denna hop var serdeles våldsam och bröt igenom patrullen, som sökte hejda densamma och återställa ordningen. En mängd gossar trängde sig emellan ordningsmännen, knuffades och förde mycket oväsende, samt voro de mest fridstörande. Ibland den stormande massan erinrade sig vittnet likväl endast tilltalade Svarfvaren Dahlgren, och kunde icke närmare redogöra för tilldragelserna vid sagda uppträde. Sedermera inberättades, då patrullen dragit sig tillbaka och var församlad på Rådstufvan, att våld föröfvades vid Häradshöfdingen Fricks qvarn, hvarföre vittnet, jemte åtskilliga andra ordningsälskande män, begåfvo sig dit, hvarest militär då var församlad. Soldaterne sökte skingra och fördrifva våldsverkarne, men möttes med en häftig stenkastning från de sistnämndas sida, der likväl få voro fullväxta personer, och de flesta syntes vara lärgossar, samt alla för vittnet okända. Snart träffades äfven vittnet af en sten och måste fly. En mängd af dem vittnet dervid träffade, uppmanade vittnet att kasta sten och vara ”med dem”; men vittnet lyckades undkomma och begaf sig hem, hvarefter vittnet varseblef en med störar försedd folkhop, som tågade förbi vittnets hemvist upp åt staden. I öfrigt kunde vittnet icke meddela någon upplysning i saken.
134:o Bokhållaren Gustaf Björkman: Sedan vittnet Onsdagsförmiddagen, den 26 sistl. September, sett en upprorisk folkhop samtala med Handlanden Borg, utanför dennes salubod, och deribland igenkänt endast tilltalade Carlsson och Arbetskarlen Spets, deltog vittnet i ordningsvakten på eftermiddagen, och följde tillika med sin kamrat, Bokhållaren Bernhard Hay, efter den upproriska folkhop, som på aftonen tågade till Häradshöfdingen Fricks egendom. Ungefärligen midt för Slottskyrkan vände 6 eller 7
