139:o Garfvarelärlingen Anders Magnus Esbjörnsson: Sedan vittnet i sällskap med sin kamrat Lärlingen Gottfrid Petersson kl. ½ 9 gått upp till Häradshöfdingen Fricks egendom, men skiljts från Petersson, stod vittnet jemte Musikanten Qvarnström och förut afhörda vittnet Collin i närheten deraf på en hög åkerren och betraktade uppträdet vid qvarnarne, då en skara upproriska, förföljd af soldater, kom flyende ned åt Bäckalyckan och någon, som vittnet icke kände, uppmanade folket att stanna. Efter det i massan ropats ”ned med bränneriet” och vittnet hört förnyade uppmaningar att plocka sten, hotade jemväl några i förbigående att stena vittnet och dess sällskap, så framt de ej med de upproriske gjorde gemensam sak eller som orden föllo ”kommo med och hjelpte till”, hvarföre vittnet, som bland nämnde upprorshop endast igenkände Lärlingen August hos Bagaren Håkansson, aflägsnade sig jemte Collin m. fl. från skådeplatsen och gick till staden, på väg hvartill de, på sätt Collin berättat, tvungos att åtfölja massan till torget, i hvars närhet vittnet uppehöll sig på en trappa, då folkhopen utanför Rådhuset sökte befria de häktade våldsverkare, som förut blifvit gripna och ropade på stormning, när vederbörande vägrade fångarnes lösgifvande. Af den vid sistnämnde tillfälle på torget befintliga folkhop kunde vittnet icke namngifva någon annan än tilltalade Garfvaregesällen Per August Andersson.
140:o Vagnmakaregesällen Lars Johan Lindroth: Ifrågakomne Onsdags afton kl. ½ 9 gick vittnet tillsammans med tilltalade Furiren Rydelius och Skräddaregesällen Lundahl, enär tillernad sångöfning i skolhuset blef, i anseende till oroligheterna, inställd, uppåt Häradshöfdingen Fricks egendom, men ej längre än till vägen vid Bäckalyckan, der vittnet skiljdes från Rydelius, hvilken fortsatte färden närmare skådeplatsen för våldsamheterna. Efter en kort stunds dröjsmål återvände vittnet, utan att hafva varseblifvit hvad som föreföll, derom vittnet alltså icke kunde meddela någon upplysning.
141:o Färgare-lärlingen Wilhelm Rafstedt: Snickarelärlingen Carlsten och vittnet stodo på en kulle i närheten af Häradshöfdingen Fricks åbyggnader, när våldsamheterna derstädes föröfvades, men voro på för långt afstånd derifrån för att kunna igenkänna de personer, som deri deltogo. Till vittnet och hans sällskap ankom under tiden en person från det håll, der åbyggnaderna äro belägna, samt berättade att folket ”slog sönder så mycket dernere”. Vittnet kände icke bemälte person, som dock liknade den ene eller andre af bröderne Petersson bland de närvarande tilltalade, men vittnet trodde att Carlsten, som var bekant med personen och yttrade att det var en smed, skulle derom kunna lemna upplysning. Utanför Guldbergs gård, öster om Handlanden Lindmans hus, stod vittnet och betraktade uppträdet hos Lindman senare på aftonen, efter det vittnet följt den dit antågande folkhopen, hvarvid vittnet iakttog att tilltalade Clasén, under det stenkastningen häftigast pågick, tog upp något ur fickan samt gjorde en svängande rörelse med armen just som han kom midt för Lindmans hus samt försvann derefter i hopen; dock kunde vittnet icke bestämdt intyga att Clasén vid nämnde tillfälle kastade sten; hvarjemte vittnet tillade att vittnet såg Muraren Nils Lundahl på afstånd följa upprorshopen, när den tågade till Lindmans gård, men vid uppträdet derstädes såg vittnet icke bemälte Lundahl bland massan eller i dess grannskap.
Tilltalade Clasén uppgaf i anledning af Rafstedts vittnesmål, att Clasén tagit upp en näsduk ur fickan vid det af Rafstedt omförmälda tillfälle, då Clasén var närvarande bland den utanför Lindmans hus församlade folkmassa.
Sedan vittnesberättelserna blifvit för vittnena upplästa och af dem vidhållna, inlemnade tilltalade Åkerblad en skrift, innehållande dels utveckling af hvad han i anledning af åtalet förut andragit till sitt försvar, dels ock begäran att under ransakningens fortgång få vistas på fri fot, hvilken skrift skulle åtfölja öfrige ransakningshandlingarne och hvad sjelfva saken angår vid målets slutliga pröfning tagas i öfvervägande.
Tilltalade Skräddaregesällen Lundahl företedde också en skrift, hvari han anhöll att för fullföljd af tillernadt ändringssökande i Rådstufvu-Rättens beslut, hvarigenom Lundahl blifvit förklarad skyldig träda i häkte, få i häktet sig tillstäldt utdrag af Rådstufvu-Rättens i målet förde protokoll, i hvad de honom rörde.
Efter föredragning af ofvanberörde skrifter, fingo parterne afträda, medan Rådstufvu-Rätten öfverlade till följande, i deras närvaro offentligen afkunnade
Beslut.
Rådstufvu-Rätten, som för närvarande icke finner skäl att bifalla tilltalade Skomakarearbetaren Gustaf Åkerblads skriftligen framställda begäran att blifva på fri fot ställd, uppskjuter ransakningen till nästkommande Tisdag den 27:de i denna månad, då de häktade skola genom Åklagarens försorg för Rätten inställas och öfrige tilltalade vid förut stadgade äfventyr personligen tillstädeskomma; och bör Åklagaren till nämnde dag vara beredd att förete ytterligare bevisning i saken. Den del af Rådstufvu-Rättens i målet förda protokoll, som tilltalade Skräddaregesällen Lundahl rörer, kommer att, enligt hans begäran, honom i häktet tillställas.
De häktade återfördes till Länsfängelset. Som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.
