han ej lopp någon fara, samt målsegaren blifvit ännu mera uppskrämd deraf, att flere af de närvarande ryckte målsegaren i kläderna och skuffade honom, insläpptes målsegaren i Handlanden Sjöbergs rum, då denne på enträgen uppmaning af de i boden skockade arbetarne begaf sig ut till hopen; och förmälde målsegaren, att han, som sedermera icke återfått omnämnde sedeln, vid tillfället gerna utgifvit ännu mera penningar för att undslippa hopen, hvars vildsinta uppförande hos honom injagade den största förfäran.
Målsegaren Johannes Petersson fordrade ersättning för inställelsen, under tillkännagifvande, att han hade fyra mils väg till staden.
För att i målet vittna hade Åklagaren till denna dag inkallat nedannämnde personer, hvilka ojäfvige lemnade och befunne, efter aflagd ed och undfången varning för dess missbruk, hvar för sig hörde och berättade:
149:o Urmakaren Johan Petersson: Då vittnet i återvägen från förstaden på aftonen den 25 nästlidne September gick öfver Jernbron, hade en folkmassa, hvaruti bland andre befunno sig häktade Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson samt Malmberg, kommit från öster, vändt af till Lilla gatan och stannat en stund utanför förre Hållkarlen Bergs hus, der det ropades att Handlanden Goldkuhl, som bodde i sagde hus, skulle komma ned; hvarefter de i folksamlingen deltagande, på föreställning af tillstädeskomne förre Polisbetjenten Wadell, att deras rop ej tjenade till något, aflägsnade sig. Sedan vittnet påföljde dag under förmiddagen dels sett folk samla sig vid Blomqvists bygge, derifrån tåga af åt öster och besöka Häradshöfdingen Rudlings gård jemte Handlanden Lindmans hus, samt dels varseblifvit en folkmassa utanför Handlanden Sjöbergs bod trotsigt samtala med denne om det oskickliga uti att uppköpa spannmål och ej låta säljarne torgföra sin vara, hade vittnet på aftonen besökt östra stadsdelen och iakttagit att på gatan i närheten af Sadelmakaren Carlssons och Bergsfogden Bratts hus hopar, bestående mest af pojkar, rusade fram och tillbaka samt att i en sådan befann sig en person, i hvilken vittnet tror sig igenkänna tilltalade Dyberg. Åtföljdt af Handelsbetjenten Lindblom hos Handlanden Ahlstrand begaf sig vittnet något senare ut åt Dunkehalla samt varseblef, stående å en vid vägen till vice Häradshöfdingen Fricks egendom varande åker, att folkhopar under rop att soldaterna förföljde dem kommo springande från sagde egendom och efter att hafva upptagit stenar vände tillbaka; och hade, medan vittnet här uppehöll sig, Lärlingen Carl Clasén jemte en annan hos Rådmannen Kahnberg anställd vid namn Lindqvist kommit fram till vittnet, för hvilket Clasén uppvisade en käpp, dermed han skrytsamt sade sig hafva slagit en soldat.
150:o Smeden Carl Martin Johansson: Medan vittnet något efter kl. 8 på aftonen ifrågavarande Onsdag uppehöll sig å torget, framtågade från öster en bullersam folkhop, ibland hvilken befann sig Skräddaren Lundberg, som dock något derefter bortleddes af en person. Vid ett besök, som vittnet något senare gjorde i vestra stadsdelen, såg vittnet fönsterrutor vara inslagne i det hus, Handlanden Borg då bebodde, samt påträffade derutanför en vittnets lärling vid namn Edvard Hedlund jemte en annan, som är anställd hos Sadelmakaren Carlsson, hvilka båda vittnet, ehuru de ej förehade något olofligt, tillsade att gå hem. Sedan vittnet fått höra omtalas att orostiftarne vid återkomsten från vice Häradshöfdingen Fricks egendom aftågat till Handlanden Lindmans hus, hade vittnet begifvit sig efter och iakttagit dels på något afstånd att två personer sökte med stakar uppbryta porten till sagde hus, dels ock att vid vittnets ankomst till stället en kastad sten träffade väggen.
151:o Sadelmakaregesällen Anders Lundqvist: Vittnet kunde ej erinra sig någon till upplysning i målet ledande omständighet.
152:o Sadelmakaregesällen Henrik Haugton: Efter det vittnet, som ifrågavarande Onsdag haft sysselsättning med arbete hos Carl Lundberg på Bierhalle eller nu varande nya gästgifvaregården, omkring klyckan ½ 9 begifvit sig derifrån, hade vittnet, sedan första tumultet å östra gatan redan upphört, utanför kyrkan sammanträffat med Musikanterne Qvarnström och Rydelius, samt i sällskap med desse gått utåt vestra landsvägen, der de midt för vice Häradshöfdingen Fricks trädgård stannade och uppehöllo sig omkring 20 minuter; och kunde vittnet, som, medan Qvarnström stannade qvar på vägen, en stund jemte Rydelius var uppe å en närbelägen åker, bestämdt intyga, ett Rydelius under hela tiden hvarken skiljde sig från vittnet eller företog sig något olofligt. Vid vittnets och dess följeslagares ankomst var oväsendet vid åbyggnaderna till vice Häradshöfdingen Fricks egendom redan slut; och då, medan vittnet stod på åkern, någre personer yttrade, att de skulle taga ihop med lusthuset, tillropade vittnet dem att afstå derifrån, samt begaf sig, innan något ofog der blef af, åtföljdt af Rydelius och Qvarnström i sakta mak, men utan att göra något uppehåll, till staden. Då de anlände till Veterinärstallet, gick Rydelius hem; hvarefter, och sedan Qvarnström aflägsnat sig vid torget, vittnet, som under vägen endast såg spridda hopar, af 4 eller 5 personer i hvarje, men icke några stora flockar, genast begaf sig till Lindmans hus, der våldsamheterna då redan blifvit utöfvade.
153:o Sadelmakaregesällen August Berg: Lika med vittnet Lundqvist.
154:o Brandvaktskarlen Anders Johan Nyberg: Sedan vittnet, som bor i Häradshöfdingen Rudlings gård, af denne på aftonen den 25 September erhållit tillsägelse att medfölja till Handlanden Lindmans hus, hade vittnet begifvit sig dit och derutanför funnit församlad en stor folkmassa, ibland hvilken vittnet igenkände häktade Carl Gustaf Abrahamsson eller Carlsson, Carl Petersson, Malmberg och Carl Svensson, de der alla förde oljud, och af hvilka Carlsson och Malmberg ofta upphäfde ropet: ”ut
