hus, befann sig vittnet jemte Herr Konrektor Rosengren i grannskapet deraf, hvarest vittnet och Konrektor Rosengren grepo en okynnig pojke, som hade en sten i handen, och infördes i en närbelägen förstuga. Emedlertid skrek gossen, så att andra våldsverkare kommo honom till hjelp, i följd hvaraf vittnet förmodade, att gossen bereddes tillfälle att undkomma.
281:o Herr Premier-Löjtnanten Conrad Victor Ankarcrona: Sedan vittnet Onsdagsförmiddagen klockan 11 anländt till staden och stadnat på Stora torget, ankommo Häradshöfdingen Rudling jemte Herr Landssekreteraren och Riddaren Brorström och Landskamreraren Landegren samt frågade vittnet, under samtal angående oroligheterna, om Husqvarnaboarne voro lugna och huruvida det vore att befara, att fabriksarbetarne, såsom ryktet förmält, skulle ankomma till staden och göra gemensam sak med härvarande orostiftare, hvarom vittnet sade sig icke kunna meddela besked. Vittnet hörde sedermera af Verkmästaren Wetterholm, att tilltalade Lönnegren vid nämnde tid var i staden, och sedan vittnet och Wetterholm, hvilka snart derefter tillsammans återvände till Husqvarna, ankommit dit, utan att under vägen hafva mött någon arbetare från nämnde faktori, befunnos ännu omkring klockan 8 på aftonen arbetarne i allmänhet på verkstäderna, samt förklarade, i anledning af gjorde förfrågningar, att de ernade förblifva hemma. Emedlertid varseblef vittnet, ungefärligen vid sextiden på aftonen, att en och annan af dem gick åt staden, samt hörde, klockan emellan 10 och 12 på natten, att arbetarne då och då återkommo, hvarjemte vittnet, sedan dess uppmärksamhet fästats derpå, att vittnesmålet icke fullständigt öfverensstämde med hvad Häradshöfdingen Rudling den 26 sistl. September i sin till Magistraten ingifna berättelse, angående innehållet af hans samtal med vittnet, tillade, att vittnet visserligen ansåg otroligt att fabriksarbetarne skulle komma hit till staden och förena sig med orostiftarne, men att vittnet ej kunde ansvara för sine arbetares åtgöranden i berörde hänseende, enär vittnet öfver dem hvarken egde husbonderätt eller annat befäl, samt följaktligen icke kunde förbjuda dem att begifva sig till staden.
282:o Källarmästaren Claes Robert Strandberg: Vittnet var ifrågavarande afton, såsom förut hörda vittnet, Sysslomannen Ekberg, berättat, i sällskap med Ekberg något utanför vestra förstaden, på väg till Häradshöfdingen Fricks egendom, men vände om, sedan vittnet fått höra talas om fönsterinslagningen hos Lindmans, och begaf sig dit, hvarest vid vittnets ankomst hela uppträdet likväl var slutadt. Vittnet, som jemväl var tillstädes vid folksamlingen utanför Handlanden Lindmans gård samma dags förmiddag, kunde icke namngifva någon bland fridsstörarne.
283:o Handlanden Lars Hansson: Bland den, Tisdagsaftonen den 25 September nästlidna år, utanför Handlanden Lindmans gård församlade oroliga folkhop igenkände vittnet tilltalade Malmberg, Carlsson och Carl Svensson, samt såg jemväl, sedan folksamlingen skingrats, förut omförmälta block och yxa liggande vid trappan till Bagaren Svenssons gård; hvarjemte vittnet, som i öfrigt icke kunde meddela någon till upplysning i saken ledande omständighet, intygade, att vittnet väl hört f. d. Polisbetjenten Wadell beklaga sig öfver höga spannmålspriser, men aldrig hade Wadell i vittnets närvaro fällt hotelser mot Handlanden Lindman, eller tillkännagifvit någon önskan att Lindman skulle erhålla tillrättavisning af arbetarne.
I anledning af sistberörde intyg, förklarade nu tilltalade Malmgren, att Malmgren endast ryktesvis hört sägas, att Wadell, vid ett tillfälle före uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus, skulle i Handlanden Hanssons bod hafva uttryckt den önskan, att Lindman måtte erhålla näpst för det han uppköpte spannmål, och att Malmgren numera icke kunde erinra sig hvad han i öfrigt i sin förklaring angående Wadell uppgifvit.
284:o Arbetskarlen Gustaf Svensson: Vittnet kände ingenting som innefattade upplysning i saken.
285:o Smeden Johan Fredrik Dahlström: Vittnet, som, Onsdagen den 26 September, besökte till vittne åberopade Smeden Lindström på förstaden, för att betala en skuld, gick sedermera tillika med denne utåt staden, i ändamål att vexla penningar, till Handlanden Warolins bod på förstaden, men fortsatte vidare till östra delen af staden, hvarest visserligen folkhopar här och der varseblefvos, men några våldsamheter icke förspordes. Vittnet träffade emedlertid icke, än mindre talade vid, hvarken Herrar Hofrätts-Råderne och Riddarne von Sydow och Darin eller Vagnmakaren Himmelman den dagen.
286:o Smeden Johan Lindström: Hufvudsakligen öfverensstämmande med näst förut hörda vittnet Dahlström.
287:o Sämskmakarearbetaren Carl Nyman: Vittnet var väl ute i staden Onsdagsförmiddagen den 26 sistl. September och såg folkskockningarne utanför Handlanderne Lindmans och Borgs gårdar, men kunde om tilldragelserna dervid icke lemna någon upplysning. Vid Häradshöfdingen Fricks egendom var vittnet deremot icke sagde dag, samt förmärkte icke heller någon till fruntimmer förklädd mansperson bland de kringströfvande flockarne.
288:o Smedgesällen Johannes Svensson: Vittnet gick ut klockan 8 på aftonen ifrågavarande Onsdag, för att sätta lås för en dörr, och sedan detta var gjordt, samt vittnet uppehållit sig en stund bakom en ladugård i närheten af Häradshöfdingen Fricks egendom och återvändt till staden, mötte vittnet tilltalade Carl Hansson, hvilken då kom på vägen som leder från Lazarettet. På grund af nämnde förhållande, och som vittnet trodde att klockan var 10, då han träffade Carl Hansson, ansåg vittnet sig