kunna intyga, att Carl Hansson icke anländt till Häradshöfdingen Fricks egendom när våldsbragderna derstädes togo sin början, helst Carl Hansson syntes komma från staden; dock hade vittnet sig icke bekant hvar Carl Hansson förut uppehållit sig. Vittnet sökte afråda Carl Hansson från att gå till Häradshöfdingen Fricks egendom, men Carl Hansson genmälde, att man får väl gå när man ej gör något ondt, samt fortsatte sin väg; hvarjemte vittnet tillade, att vittnet på väg till nämnde egendom, midtför vestra Kapellet, mötte Polisbetjenten Hök, som kom derifrån, och att Hök, på vittnets fråga ”om det var mycket folk deruppe?” svarade jakande, med uppmaning till vittnet, att ”skynda på ditupp”.
Berättelserna upplästes för och vidhöllos af vittnena, bland hvilka Herr Hofjägmästaren von Nieroth fordrade ersättning för sitt vittnesbesvär, enligt en så lydande
| ”Kostnads-Räkning. | Debet. | |
| An. | Skjutsersättning för resa från Hjellö till Jönköping, 5½ mil, för 3:ne hästar à 24 sk. pr mil | 8: 12. |
| „ | D:o för återresan | 8: 12. |
| Tillkommer: stadsskjuts för 1½ mil à 28 sk. | — 18. | |
| „ vagnspengar för 11 mil à 4 sk. | — 44. | |
| „ 3:ne dagars dagtraktamente à 3⅓ R:dr | 10: — | |
| Summa B:ko R:dr | 27: 38. | |
Hjellö den 15 Januari 1856.
Aug. von Nieroth.”
Efter föredragning af berörde handling, anmälde sig Arrendatoren Bladh, som nu kommit tillstädes, samt ingaf och vidhöll, angående hvad han i saken hade sig bekant, en skrift af följande innehåll:
”Berättelse.
Tisdagen den 25 September förlidet år gick jag i sällskap med Herrar Ståhlberg och Hyltén stora gatan åt öster, då vi varseblefvo en stor folksamling utanför Handlanden Lindmans hus, och då af åtskilliga af hopen ropade ned och ut med Lindman. Efter en liten stund, då vi voro ditkomna, yttrades af några, der ha vi Bladh från Tannarp, som är en stor bränvinsbrännare, honom skola vi hålla efter, och då jag genast omringades af massan. Först på Herr Ståhlbergs mellankomst, under det Herr Hyltén talade med Herr Häradshöfdingen Rudling, blef jag skiljd från den större samlingen, men då jag aflägsnade mig och gick åt vester, förföljdes jag af några personer, hvilka, då Herr Hyltén kom fram till mig för att följa mig till mitt logis hos Herr Kopparslagare Norin, genast återvände. Dagen efter, då jag reste hem, träffade jag en stund före afresan Polisen Wadell på gatan, som på min förfrågan hur det nu förhöllt sig med oroligheterna, svarade, att dessa fortgå, och är det rätt att de hålla efter spannmålshandlare och bränvinsbrännare, ty det äro de som förorsaka den dyra tiden.
Jönköping den 15 Januari 1856.
Sven Joh. Bladh.”
Sedan förestående berättelse blifvit uppläst, tillade Bladh, på fråga, att han, vid det tillfälle då han var omringad af folkhopen, jemväl erhöll några fastän obetydliga knuffningar, samt att han icke igenkände någon bland orostiftarne.
Protokollet för den 14 December sistlidet år upplästes och lemnades utan anmärkning.
Vidare förekom icke till anteckning, än att Metallfabrikören Nordström begärde att, i anseende till en förestående angelägen resa, blifva befriad från skyldighet att iakttaga inställelse då ransakningen kommer att fortsättas, i anledning hvaraf Rådstufvu-Rätten enskildt öfverlade till följande offentligen afsagda
Beslut.
Rådstufvu-Rätten, som finner skäligt på det sätt bifalla tilltalade Metallfabrikören Nordströms anhållan om befrielse från inställelseskyldighet, att Nordström tillåtes nästa ransakningstillfälle uteblifva, uppskjuter målet till Tisdagen den 22 i denna månad, klockan 10 f. m., då, i Åklagarens närvaro, de häktade skola för Rätten inställas, och öfrige tilltalade, med undantag af Nordström, vid förut stadgade äfventyr, sig personligen infinna; och åligger det till i dag kallade, men uteblifna, personer, Herr Löjtnanten Broberg, Fabrikören Johan Edvard Lundström och Bokhållaren Axel Eklund, vid 3 R:dr 16 sk. vite för hvardera, att nästa gång ransakningen fortsättes inställa sig för att vittna i saken, såvida Åklagaren tidigt dessförinnan underrättar dem om detta beslut.
De häktade återfördes till Länsfängelset. År och dag som ofvan.
In fidem
Fr. Öqvist.
