herrarne kom, sprängdes genast folkhopen och jag såg då att 2:ne stycken blifvit fasttagna, deribland en lång smedpojke, men den andre såg jag ej hvem det var. Någonting vidare har jag ej att upplysa.
Jönköping den 22 Januari 1856. A. W. Ekelund”.
som upplästes, hvarefter vittnet tillkännagaf, att den ene af dem, som vid det i attesten sist omnämnda tillfället blef gripen, varit häktade Fägersten. Vidkändt.
292:o Kopparslagaren Norin: Vid hamnen, der vittnet på förmiddagen den 26 September besökt Kaptenen Rossman å dennes förande fartyg, blef vittnet i återvägen till sitt hem omringadt af en hop arbetskarlar, hvilka under hotande åtbörder förbjödo vittnet att befatta sig med uppköp af spannmål och smör. Uti denna hop igenkände vittnet arbetskarlen Sjö, hvilken var den förste, som ofredade vittnet, knöt händerna och utöste otidigheter, samt Stenroddaren Carlsson, som yttrade: ”i dag är det jag, som sätter ordning och låt derför bli att uppköpa spannmål för de fattige”. Emellertid hade förbittringen nått en sådan höjd, att vittnet förmodar att, om icke Arbetskarlen Johan Levander mellankommit och lemnat vittnet undsättning, den uppretade hopen kastat vittnet i den närbelägna insjön. På eftermiddagen samma dag omkring kl. 3 inkom till vittnet Sämskmakaren Nyman, den vittnet, enär han, iklädt sig en besynnerlig hufvudbonad eller en så kallad ”sydvest”, ansåg misstänkt och derför genast utkastades. Vidkändt.
I anledning af vittnesmålet förmälde Carlsson, att han funne uppgiften derom att Johan Levander lemnat vittnet hjelp högst besynnerligt, då, enligt hvad Carlsson iakttog, Levander just varit den vid omvittnade tillfället mest verksamme.
293:o Anders Lundberg: Vittnet hade under den 26 sistlidne September väl varit på arbete hos Häradshöfdingen Frick, men icke iakttagit någon omständighet, som kunde leda till upplysning i saken. Vidkändt.
294:o Anders Carlsson: En gesäll hos Smeden Mollberg i Husqvarna vid namn Johan August Andersson anmodade, på eftermiddagen den 26 September, vittnet att gå in på tilltalade Lönnegrens verkstad och tillsäga der anställde arbetare att gå till staden och snart laga sig i ordning, emedan de, som voro nere i byn genast skulle bege sig å väg; och hade vittnet förut hört omtalas att förbiresande bönder medfört bud till Husqvarna, med anmodan till faktoriarbetarne att inkomma till staden. Vidkändt.
295:o Lundqvist: Vittnet, som en kort tid före ifrågavarande uppträde anländt till staden från fjerran ort, kunde ej meddela någon upplysning om de i ofoget deltagande personer, men var på sätt 93 vittnet Högberg berättat en stund på aftonen i sällskap med denne. Vidkändt.
296:o Wahlström: Sedan vittnet åsett de anlopp, som i närheten af Fabrikören Carlssons hus skedde mot ordningsvakten, utan att dervid kunna igenkänna någon af upprorsmännen, begaf sig vittnet åt vester och sammanträffade i närheten af Jernbron med 92 vittnet Gustaf Melin, hvars berättelse angående de sedermera inträffade händelser vittnet, utom i hvad de rörde Carl Hansson, till alla delar vitsordade. Vidkändt.
55:o Friberg: Vittnet vidhöll sin förra berättelse med tillägg: att medan folkhopen uppehöll sig utanför Handlanderne Ahlén & Sjöbergs salubod, anlände till stället Smeden Nyström, hvilken i anledning af Gårdsegaren Åhls yttrande: ”det var fasligt hvad de här lefva”, utlät sig: ”det är bra”; dock tilltror vittnet sig ej att förklara hvad Nyström härmed egentligen menade. Vidkändt.
297:o Johannes Andersson: Någon till upplysning i målet ledande omständighet hade vittnet sig icke bekant. Vidkändt.
298:o Berglund: Lika med förra vittnet. Vidkändt.
299:o Roberg: Vittnet egde ej kännedom om någon mellan tilltalade Dyberg och afhörda vittnet Frans Jonsson rådande ovänskap. Vidkändt.
300:o Åkerberg: Lika med förra vittnet. Vidkändt.
301:o Eckerberg: Lika med Roberg. Vidkändt.
Tilltalade Dyberg förmälde nu, att ändamålet med de trenne sist afhörde vittnenas inkallande varit att få upplyst det Frans Jonsson under sitt vistande i Husqvarna en gång olofligen tillgripit ett ur och i följd deraf icke vore af den frejd, att vitsord kunde tilläggas hans uppgifter; och då Dyberg, ehuru han underrättades att vittnesmål härom inför denna Domstol icke kunde tillåtas, likväl envist påyrkade sådant och förhöll sig oskickligt, derför han af Rättens Ordförande tillrättavisades, uppreste sig häktade N:o 9 Johannes Petersson och utlät sig först i lägre ton: ”är Herr Assessorn ond”? samt upprepade, på Ordförandens fråga om hvad han sade, med högre röst sitt berörda yttrande, under tillägg: ”vi ha tyckt oss finna att Herr Assessorn, då de tilltalade hafva något att andraga, understundom blir ond och yrkar derföre ansvar å Assessorn och Rätten”.
302:o Wetterlund, som jemte Snickaren Jönsson blifvit inkallad på begäran af Carl Hansson: att denne i vittnets hemvist tillbringade aftonen den 26 nästlidne September ända till klockan 9, då vittnet, Jönsson och Hansson begåfvo sig vester ut till Jernbron, der Hansson skiljde sig från sällskapet och på
