Åklagaren anmälde, att han till i dag inkallat Stensprängaren Johannes Svensson, för att gemensamt med öfrige tilltalade ansvara för delaktighet uti ifrågavarande oroligheter.
67:o Johannes Svensson hördes i anledning häraf och uppgaf: att han föddes i äkta säng, d. 22 Juni 1826, af föräldrarne Torparen Sven Petersson och dennes hustru Brita Stina Andersdotter, då boende i Ubbarp af Barnarps socken, hos hvilka Johannes Svensson vistades till dess han var öfver 20 år gammal, hvarefter han antog tjenst, och ingick för 4 år sedan äktenskap med sin nu varande hustru Johanna Kristina Johansdotter, med hvilken Johannes Svensson sammanaflat ett ännu lefvande barn. Johannes Svensson, som bor å vestra förstaden, samt under sednare år sysselsatt sig med sprängning af sten, och derigenom förvärfvat sig hjelplig utkomst, har för första resan stöld undergått honom af Tveta Häradsrätt ådömd bestraffning, sju dagars fängelse vid vatten och bröd samt uppenbar kyrkoplikt, men i öfrigt icke tillförene blifvit för brott lagförd.
Förnekande all delaktighet uti det brott, hvarom nu är fråga, uppgaf Johannes Svensson: att han under hela dagarne både den 25 och 26 September nästlidna år sysselsatte sig med stensprängning ute å bymarken, hvarifrån Johannes Svensson sistnämnde dag hemkom klockan ½ till 7 på aftonen, och efter den tiden höll sig Johannes Svensson oafbrutet hemma, med undantag af en kort stund, hvarunder han köpte bröd hos en bagare på förstaden; och tilltrodde sig Johannes Svensson att kunna med vittnen styrka nämnde förhållande.
Förut afhörda vittnet N:o 74 Stadsfogden Moberger, hvilken tillfälligtvis nu var närvarande, förekallades samt förklarade på fråga, att i dag tilltalade Johannes Svensson af vittnet igenkändes såsom den person, hvilken vittnet i sin den 30 Oktober sistlidet år aflagda berättelse menat med Sven Johannesson eller Bockasven, och hvilken vittnet sett utanför Handlanden Lindmans hus bland den Onsdagsaftonen derstädes församlade upproriska folkhop sparka omkring sig, ehuru vittnet icke förr än nu vetat om han hetat Sven Johannesson eller Johannes Svensson.
För att i egenskap af vittnen i målet höras hade Åklagaren, enligt företedt skriftligt och bevittnadt intyg, till i dag kallat Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren S. A. Darin, vice Häradshöfdingarne Axel Drake och Edvard Gagner, Apothekaren Ferdinand Pauli, Smeden Carl August Wahlin och Arbetskarlen Peter Johansson, hvilka förut vittnat i saken, samt Arbetskarlarne Johan Lind och Peter Käll, Gördelmakaren Sven Lagervall, Målaregesällen Peter Emanuel Lindeskog, Cigarrarbetaren Frans Theodor Bengtsson, Snickarelärlingarne Sven Johansson, Carl August Petersson och Anders Andersson, Enkan Kristina Brandt, Smedgesällen Carl Johan Blomgren, Trädsnidaren Suber eller rätteligen Syver Odd, Bokhållaren Carl Johan Nilsson, Fiskaren Carl Simmergren, Skräddaren Lars Ödqvist och Målaren Per Johan Petersson, af hvilka Herr Hofrätts-Rådet Darin samt vice Häradshöfdingarne Gagner och Drake blifvit åberopade af tilltalade Almgren och Smeden Wahlin af tilltalade Löfgren.
Alla ofvanuppräknade i vittnesegenskap åberopade personer voro närvarande, med undantag af Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren Darin samt Apothekaren Pauli.
Vid fråga om jäf upplystes, att Simmergren och tilltalade N:o 9 Stenroddaren Johannes Petersson äro svågrar med hvarandra, i följd hvaraf den förre underrättades, att han icke hade åliggande att uppenbara något af hvad han möjligen kunde hafva sig bekant om den sednares delaktighet uti ifrågavarande brott, men i öfrigt lemnades och befunnos vittnena, mot hvilka de tilltalade förbehöllo sig öppen framtida jäfsrätt, ojäfviga, hvarföre de, som förut vittnat i saken, erinrade om den redan aflagda edens fortfarande förbindande kraft, och de öfriga på nu gången ed, för missbruk hvaraf de varnades, hördes serskildt och berättade:
75:o Vice Häradshöfdingen Edvard Gagner: Vittnet, som på begäran af tilltalade Gesällen Almgren tillfrågades om anledningen hvarföre Almgren Onsdagsaftonen den 26 sistl. September greps utanför Handlanden Lindmans gård, svarade härtill, att Almgren häktades emedan han vid nämnde tillfälle kom springande ifrån de i gränden i närheten af Lindmans gård församlade upproriska med stakar försedda personer, och då han sökte fly undan sprang midt emot vittnet, på sätt vittnet förut berättat.
8:o Vice Häradshöfdingen Axel Drake: På samma fråga som den, hvilken förut framställts till vice Häradshöfdingen Gagner, förklarade detta vittne, att vittnet visserligen ej vågade intyga att det var tilltalade Almgren och Fägersten, som vid ifrågavarande tillfälle grepos, emedan vittnet hvarken kände Almgren eller Fägersten, men väl att två personer, hvilka, springande från den upproriska folkhopen och svärtade i ansigtet, fasttogos, då de kommo rusande mot patrullen för att fly undan; hvarjemte vittnet begärde att till sin förut afgifna berättelse, som vittnet till alla delar vidhöll, få tillägga, att vittnet numera erinrade sig att vittnet förut på dagen hörde tilltalade Svarfvaren Andersson, som för tillfället var rusig, med oqvädingsord och hotelser å allmänna gatan öfverfalla en torgsökande bonde, för det denne icke torgförde sin spannmål utan afyttrade den till uppköpare.
Missnöjd med detta tillägg, förebrådde tilltalade Svarfvaren Andersson i opassande ordalag vittnet Drake, för det Drake, som Anderson uttryckte sig, ”talade så mycket som han icke visste”, samt tillade, att det ”alltid varit herrarnes i Jönköping sed att störta de fattiga”. I anledning häraf, och som både bemälte Andersson och tilltalade Sven Petersson, hvilken sednare på ett otillständigt sätt uppgaf,
