innehaft densamma från början till slut, hade man icke undsluppit så lätt och hade han icke sammankallat och erbjudit sig att framföra våran talan och klagan, så hade det aldrig blifvit sådana här ledsamheter utaf; äfven har oss inför Rätten blifvit tillsagdt, att vi ej skulle bry oss om åklagarebefattningen; det är visst och sannt, men när vi ha en så rättvis åklagare, som vi ha. Det är ett bevis, då vi blott tänka på den arbetaren, som är hos Garfvaren Malmberg, hvilken är påvittnad att hafva haft en stör i handen uppe till Frickens, och hvilket protokoll redan är justeradt, men han är nog lycklig att icke ens en gång vara tilltalad, långt mindre vara arresterad; orsaken är det jag icke förstår, men uti min dumhet och enfaldighet, så tror jag, att det kommer an på att han har en rik och ansedd principal, och dylika förhållanden har det varit med många flera och det är nog sannt. Som Ordföranden i detta målet yttrat, att han ej vill hafva flera tilltalade, än de som äro, emedan de äro många nog i hvad som målet rörer, och äfven har hvartenda vittne blifvit tillfrågadt om upplysning uti saken blott på de tilltalades värsta, likasom de skulle hafva verkat flera hundrade personers gerning, hvilket flera vittnen intygat, att de voro så många, och om halfva personalen uti Jönköping hade blifvit fångna och visade för vittnena till att gissa sig fram på, så kanhända det hade varit hundradetals, deribland mången bättre person, som hade haft vittne mot sig och förhållandet var så till en början uti detta målet, att det knappt fanns ett enda vittne som var fast och bestämdt, utan alla vacklande, och tyckte och gissade sig fram, men ofta skrefs för bestämdt, och om det var någon bland de tilltalade, som sade sig visste utaf detta förut, så erhöllo de icke allenast snubb inför Rätten, utan möjligen kan vara, att straff derå följer, hvilket icke var underligt, emedan om det blifvit anmäldt uti tid, hade det kunnat dämpats och mången menniska varit lycklig, för det finns väl inte en bland hundradet, som vet, huru strängt det kan vara vid ett sådant tillfälle, icke ens en gång fick man hört eller vetat, när som det behöfts som bäst, och folket var samladt uti sin okunnighet; men öfver hufvudet taget kom det inte uti fråga, om de som visste det och icke anmälte det, synes uti 15:de och 12:te vittnena, som visste, hur strängt det kan vara, men tanken hvilade förmodligen hos de fleste, såväl bättre som sämre: godt yxan vill gå och man kan få det uti gång, bara vi slippa att hålla uti skaftet; äfven anhålles ödmjukligen, att om så är, att det faller straff för den som varit uti folkhop, att de personer, som dels äro invittnade och dels erkänt sjelfva, att de vistats ute och åtföljt folkhopen, att deras vittnesmål icke allenast blir jäfvadt, utan de äfven blifva tilltalade och att alla blifva straffade efter vårt lyckliga välviljade valspråk och om Välloflige Rådhus-Rätten ihågkom och granska numera aflidne Daniel Anderssons första uppgift, så skulle väl icke ett sådant vittne, som det 212:te vittnet blifvit upptaget; äfven om det 77:de vittnet granskas, är ett bevis på att både Wadell och vår Åklagare tyckte om hvad som hände och visste om detta förut, i annat fall hade icke ett sådant ord vågat att yttras mot sin öfverman, och derför vill jag hoppas, att Välloflige Rådhus-Rätten handhafver detta målet rättvist och handlar så lindrigt som möjligt, så få vi olycklige låta oss nöja med vår lott och taga vår sista och bästa trösten till den gode Guden, tills vårt lidande tar slut.
Anhålles ödmjukligen, att denna skrift får till alla delar medfölja protokollerna uti hvad målet rörer.
Jönköpings Länshäkte den 7/3 1856. Carl Gustaf Carlsson.”
som upplästes; hvarefter Herr Advokatfiskalen Svalander yttrade, att han, med anledning af Carl Abrahamssons skrift, ansåg sig böra begära att till protokollet få anmärkt, att han, som i egenskap af ombud för Justitiæ-Kanslers-Embetet, vid de flesta förhören öfvervarit och med beständig uppmärksamhet följt ransakningen, funnit densamma hafva blifvit förd med fullkomlig opartiskhet och noggrannhet, och borde vitsorda att vittnesmålen blifvit uppfattade i enlighet med vittnenas berättelser, samt alltid för desse uppläste, äfvensom att Herr vice Advokatfiskalen Rahmn, som i samma egenskap vid öfrige förhören varit närvarande, förmält sig hafva gjort enahanda iakttagelser.
Trenne särskilde af häktade Skräddare-arbetaren Lundberg jemte Smeden C. Andersson och Garfvaregesällen Per August Andersson ingifne skrifter, deruti Lundberg af den omständighet, att han enligt flere vittnens utsago redan kl. 9 på Onsdags aftonen befann sig i sitt hem och icke var synlig, vare sig vid Fricks egendom eller Lindmans hus, söker visa omöjligheten deraf att han skulle kunnat föröfva våld å person eller egendom, samt derförutan förnekar att någon gång samma afton hafva befunnit sig bland de upproriske; Smeden Andersson betygar sin oskuld och under sammanställande af de omständigheter, som tala härför, yrkar ersättning för sin inställelse vid Rätten de flera gånger målet, sedan Andersson deri inblandades, vunnit handläggning, samt Gesällen Andersson fäster uppmärksamheten på omöjligbeten för honom att hafva under vägen till Fricks egendom deltagit i folksamling, då ett afhördt vittne intygadt att Andersson gått i detta vittnes sällskap och förhållit sig stillsamt, föredrogos och blefvo, sedan Lundberg erhållit upplysning derom, att skrifterna, ehuru ej ordagrannt intagne i protokollet, alltid komme att hvarhelst än målet fullföljes, dit öfversändas, lagde till öfrige ransakningshandlingarne.
Sedan till sist häktade Sjömannen Sjöberg begärt att få komma på fri fot, en anhållan hvars pröfning Åklagaren öfverlemnade till Domstolen, förekom ej något vidare, utan tillsades Sjöberg att taga afträde, medan Rådhus-Rätten öfverlade om följande, sedan Sjöberg åter blifvit förekallad, afsagda
Utslag.
I anledning af de under ransakningen i dag förekomne omständigheter varder, med bifall till
häktade Sjömannen Sjöbergs anhållan, denne härmed ställd på fri fot; och kommer utslag i målet att
meddelas å dag, hvartill de häktade skola för Rätten inställas och å hvilken öfrige i målet tilltalade, sedan
de blifvit derom underrättade, åligger att personligen sig infinna; skolande de häktade emedlertid
förvaras å Länsfängelset, dit de nu återföras. Ut supra.
In fidem
C. Forssell.
