som vid ofvannämnde uppträde tillstädesvarit och deri tagit synnerlig del, af denna anledning blifvit kallade att nästpåföljde dag, klockan mellan 8 och 9, sig hos t. f. Borgmästaren inställa, bemälde fyra tilltalade då ställt sig i spetsen för en större samling arbetskarlar och andra, de arbetande klasserna tillhörande personer, som i de förres förehafvanden sig förenat, med dem intågat på t. f. Borgmästarens gård samt, under högljudda klagomål öfver och hotelser emot spannmålshandlare och bränvinsbrännare, sökt förmå t. f. Borgmästaren till vissa af dem påfordrade embetsåtgärder; att fastän han, äfvensom tillstädeskomne Herr Landssekreteraren i Länet meddelat dem förnyade anmaningar och befallningar att åtskiljas, samt varnat dem för följderna af deras upproriska beteende, hela massan likväl begifvit sig till Handlanden Lindmans hus och derefter under dagens lopp, än tillsammans och än i mindre flockar, ströfvat omkring, derunder de utbrustit i förnyade hotelser emot Lindman, på stora gatan omgifvit och hotat Häradshöfdingen Frick, medelst oljud och hotelser tvingat Handlanden Borg att komma ut ur sin bostad och följa en del af dem till Kronomagazinet, hvarest han hade sitt spannmålslager förvaradt, på enahanda sätt förmått Handlanden Sjöberg att med dem samtala, och i Handlanderne Ahléns & Sjöbergs salubod ofredat Johannes Pettersson i Hunseberg, hotat, skuffat och slagit Kaptenen Löwenhjelm, utfarit i hotelser emot Inspektoren Eckerberg, samt hotat och våldfört f. d. Fanjunkaren Rosell, Drängen Johan Magnus Strand och Arbetskarlen Widlund; att tilltalade Arbetskarlarne Johan Malmberg, Carl Johansson, Svening Nilsson och Anders Pettersson på begäran fått samma dag företräda inför Magistraten, då de, under klagomål deröfver att de på torget icke kunde få köpa sina lifsförnödenheter, begärt förbud mot förköp och utskeppning af spannmål; att ytterligare uppmaningar till dem blifvit gifne, att i lugn återgå till sina arbeten och afhålla sig från deltagande i folksamlingar och andra oordningar, hvartill, sedan upprorslagen jemväl blifvit uppläst, en af sistbemälde tilltalade genmält, att det vore bättre sitta på häkte än svälta; att i skymningen samma dag de spridda hoparne dragit sig tillsammans vid Öster tull, i närheten af Lindmans gård, der intagit en hotande ställning och, när Borgmästaren, som jemte Magistratens Ledamöter och Polisbetjeningen samt en för tillfället bildad ordningsvakt af åtskillige ståndspersoner och en del af borgerskapet derstädes sig inställt, biträdd af ordningsvakten, först ömt och allvarligt förmanat dem till stillhet och lugn, och sedermera i Konungens namn ljudeligen befallt dem att åtskiljas, upptagit och besvarat så väl förmaningar som befallningar med högljudt trots, undsägningar och hotelser; att när Borgmästaren och en del af ordningsvakten, för att afvakta verkan af berörde befallning, dragit sig framåt Storgatan till Assessor Wickboms hus, folkmassan, som under uppehållet vid Öster tull, hastigt ökats, dels genom en mängd landboers ankomst och dels genom tillströmmande af en myckenhet handtverksgesäller och lärlingar, äfven satt sig i rörelse och ryckt framåt till Wickbomska gården; att der nytt uppehåll och nya förmaningar egt rum, men att icke destomindre den der åter samlade ordningsvakten blifvit våldsamt genombruten och sprängd af upprorsmännen; att derpå stora hopar aftågat till Dunkahalla, i förbigående slagit ut fönster hos Borg, och vid Fricks ofvan och utmed nämnde höjder belägna egendom, under förfärligt oljud, utöfvat en skändlig förstörelse å hans dyrbara och vackra byggnader samt svåra våldsamheter emot de personer, som sökt att våldet afvärja, hvarvid v. Häradshöfdingen Asplund samt Soldaterne Skön, Rinaldo, Waldo, Spjut och Bo blifvit mer och mindre svårt sårade; att en mindre, med störar beväpnad hop i riktning från Dunkahalla åter tågat till Lindmans gård och der sönderslagit en myckenhet fönsterrutor, samt i rummen inkastat större och mindre stenar; samt slutligen, att en annan folkhop genom hotelser och våld sökt befria två vid sista uppträdet hos Lindman gripne och i Rådstufvuhäktet insatte lagbrytare. Efter öfvervägande af hvilket allt, med hvad vidare under ransakningen förekommit, Rådstufvu-Rätten, beträffande hvar och en af nedannämnde sextioåtta tilltalade, nu går att utlåtande i följande ordning meddela:
Enär Hamndrängen Daniel Andersson under ransakningens fortgång i häktet aflidit, kommer åtalet, så vidt det honom rörer, att förfalla.
N:o 65 Handskmakaren Magnus Carling. Emedan någon lagligen gällande bevisning emot Carling icke förekommit, att han på något sätt i upproret deltagit, utan Carling tvertom genom hörde vittnens sammanstämmande intyg ådagalagt hurusom han förmanat sina arbetare att under oroligheterna hålla sig hemma, äfvensom att desse åtlydt samma tillsägelse; ty pröfvar Rådstufvu-Rätten lagligt, att Carling från ansvar i målet frikänna.
N:o 17 Svarfvarearbetaren Johan Wållgren. Då någon bevisning emot Wållgren icke blifvit förebringad om delaktighet uti ifrågavarande förbrytelser, varder Wållgren från vidare påföljd af åtalet frikänd.
N:o 61 Öfverskäraren Lars Magnus Petersson. Då någon bevisning emot Petersson icke blifvit förebringad, att han uti ifrågavarande oroligheter deltagit, varder Petersson från vidare påföljd af åtalet befriad.
N:o 66 Metallfabrikören Anders Nordström. Hörde vittnen Boktryckaren J. A. Björk, Bagaren J. Andersson, Fabrikören C. Lundström och Bokhållaren B. Hay hafva väl intygat hurusom Nordström, under och efter ifrågavarande oroligheter, låtit undfalla sig yttranden, som antydde Nordströms lagstridiga afsigter; men då vidare bevisning icke förekommit, samt omförmälde yttranden må anses hafva af oförstånd tillkommit, låter Rådstufvu-Rätten Nordström sin föreburna oskuld tillgodonjuta.
