och som Löfgren på grund häraf, i förening med Smeden C. A. Wahlins och Skomakarearbetaren Nylanders vittnesmål, och hvad vidare under ransakningen förekommit, måste anses förvunnen att vid Häradshöfdingen Fricks egendom med upprorsmännen hafva gjort gemensam sak i det derstädes föröfvade våld; alltså, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Rådstufvu-Rätten Johan Löfgren att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 39 Arbetskarlen Lars Danielsson. Genom vittnen, Skomakaregesällen A. J. Tillanders och Stenroddaren Gustaf Bengtssons på ed afgifne berättelser, finner Rådstufvu-Rätten lagligen ådagalagdt, att Danielsson, då han den 26 sistlidne September återvände från Häradshöfdingen Fricks egendom, innehaft ett soldatgevär, som han yttrat sig hafva tagit; och som, vid jemförelse häraf med hvad bemälde och andra under ransakningen hörde vittnen i öfrigt angående Danielsson meddelat, denne åtminstone måste anses öfvertygad att hafva med upprorsmännen deltagit i det vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våld; alltså, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, varder Lars Danielsson dömd, för hvad honom till last kommit, att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 44 Fabriksarbetaren Herman Dyberg har inför Rätta frivilligt vidgått, att Dyberg, Onsdagsaftonen den 26 sistlidne September, varit närvarande utanför Handlanden Lindmans hus och derstädes hört hurusom Borgmästaren uppmanade folksamlingen att skingras; att Dyberg det oaktadt derstädes qvardröjt, och sedermera på väg derifrån upphunnits af och åtföljt folkskaran till Häradshöfdingen Fricks egendom, och att Dyberg, som under uppträdet derstädes skall hållit sig på afstånd, återvändt med folkmassan till Handlanden Lindmans hus, mot hvilket stenkastning då börjades; och alldenstund, vid jemförelse af hvad Dyberg sålunda vidgått, med Boktryckaren J. A. Björks, Frans Jonssons, Vagnmakarelärlingen C. R. Sylbergs, Ynglingen M. Lindgrens, Vagnmakarelärlingen Edvard Johanssons och v. Advokatfiskalen H. Rahmns i saken afgifne vittnesmål, otvifvelaktigt är, att Dyberg i upproret och derunder utöfvade våldsamheter hos Frick och Lindman deltagit; fördenskull dömer Rådstufvu-Rätten honom, Herman Dyberg, enligt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 52 Garfvaregesällen Per August Andersson. Genom egen inför Rätta frivilligt afgifven berättelse, i förening med Skräddaregesällen A. Zetterlunds, Garfvarelärlingen C. V. Peterssons samt Gesällerne K. Berglunds och A. J. Ljungbergs vittnesmål är lagligen styrkt, att Andersson den 26 sistl. September ej mindre tagit verksam del uti de vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våldsamheter, än äfven med upprorsmännen gjort gemensam sak uti försöket att ur Rådhushäktet befria der förvarade fångar; hvarför Rådstufvu-Rätten, likmätigt 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Per August Andersson att, för berörde förbrytelser, straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 54 Smedlärlingen Fredrik Hörnsten. Genom hvad Hörnsten inför Rätta frivilligt medgifvit, Bokhållarne Björkman och Hay samt Tunnbindarelärlingen J. Sandgren och Bundtmakarelärlingen A. Fagerberg edeligen intygat och vidare under ransakningen emot Hörnsten förekommit, anser Rådstufvu-Rätten denne vara lagligen öfvertygad, att hafva verksamt deltagit i det vid Häradshöfdingen Fricks egendom föröfvade våld; hvadan Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Fredrik Hörnsten att straffas med arbete å fästning i Fem år.
N:o 5 Arbetskarlen Johan Larsson. Efter öfvervägande af hvad Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren von Sydow, Herr Hofjägmästaren von Nieroth och Mjölnaren Bengt Christensson med flere på ed hörde vittnen berättat, samt under ransakningen emot Johan Larsson vidare förekommit, anser Rådstufvu-Rätten honom lagligen öfvertygad, att vid Häradshöfdingen Fricks egendom hafva deltagit i det derstädes föröfvade våld; derför Rådstufvu-Rätten alltså, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömer Johan Larsson att straffas med arbete å fästning i Fyra år.
N:o 7 och N:o 30. Arbetskarlarne Sven Israelsson eller Svensson och Peter Magnus Gran. Genom desse tilltalades inför Rätta frivilligt aflagde berättelser, samt Handlanden Ekeroths, Bagaren Anderssons, Stadsfogden Mobergers, Sysslomannen Ekbergs, Arbetskarlen Peter Johanssons, Lars Bergstens, N. M. Åhls, Löjtnanten A. Ribbings, Målaren Enboms, Häradshöfdingen Gagners, Handlanden Hylténs, Häradshöfdingen Lindqvists och Handlanden Salanders jemte flere i målet hörde vittnens utsagor, med hvarandra jemförde, samt hvad vidare under ransakningen förekommit, finner Rådstufvu-Rätten vara ådagalagdt, att Sven Israelsson och Gran under förmiddagen den 26 sistlidne September med upprorsmännen gjort gemensam sak, icke allenast vid deras besök hos Lindman, och i allmänhet visade trotsighet att låta sig till ordning bringas, utan äfven särskildt beträffande det mot Kaptenen Löwenhjelm föröfvade våld; blifvande förthy Sven Israelsson eller Svensson och Peter Magnus Gran af Rådstufvu-Rätten, i förmågo af 3 § i Kongl. Förordningen den 6 Februari 1849, dömde att hvar för sig straffas med arbete å fästning i Tre år.
N:o 9 Arbetskarlen Johannes Pettersson. Alldenstund, genom hvad Johannes Pettersson inför Rätta frivilligt medgifvit, samt Handlanden Hylténs, Bokhållaren Barkmans, Garfvaregesällen J. Högbergs, Handlanden Uhnboms, Byggmästaren J. A. Blomqvists, Herr Hofrätts-Rådet och Riddaren Darins samt Handlanden Salanders på ed afgifne och med hvarandra jemförde berättelser innehålla, lagligen styrkt
