Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/24

Den här sidan har korrekturlästs
16

Nordström här i staden, hos hvilken han sedermera ständigt vistats; har förut ej varit för brott tilltalad. Sistl. Tisdag arbetade svaranden på sin mästares verkstad, till kl. ¾ 7 på aftonen, under hvilken tid så väl svaranden, som öfrige arbetarne hos mästaren, en gesäll och en lärling, voro hemma. Följande dagen fortsattes arbetet till samma tid; hvarefter svaranden kl. ½ 9 begaf sig till en smed vid Lilla Bommen, för att tillställa denne någre å verkstaden förfärdigade malmbössor till en vagn. Efter återkomsten kl. 9 gick svaranden till Handlanden Lindmans gård, i sällskap med en större folkhop, samt blef stående derutanföre ½ timma, utan att under tiden förmärka någon våldsamhet föröfvas; hvarpå svaranden och någre för honom okände personer tågade mot Dunkahalla, men stannade vid Talavid, der de möttes af en folkskara, bland hvilken flera voro försedde med stakar och störar, samt återvände med hopen till staden, der svaranden skiljdes från sitt följe och gick hem. Öfrige arbetarne på verkstaden lågo och sofvo vid svarandens hemkomst.

25:o Carl Hansson, af medelmåttig längd och stark kroppsbyggnad, med brunt hår och mörka, mycket hvälfda, ögonbryn, att han är född den 19 Augusti 1830 af Sadelmakaren Petter Hansson och dennes hustru Maria Helena Snäll här i staden, hos hvilka han ständigt varit boende, men har under de sednaste åren arbetat om dagarne hos Vagn-fabrikören Nyström. Han medgifver sig hafva blifvit dömd dels för brandvakts öfverfallande, för hvilken förbrytelse han i saknad af böter undergått 28 dygns fängelse vid vatten och bröd, dels ock för annat slagsmål, äfvensom för fylleri. Sedan svaranden sistl. Tisdag arbetat hos Nyström till kl. 9 på aftonen, gick han hem, utan att hafva kännedom att något oväsen ägt rum, hvarom svaranden på morgonen följande dagen underrättades af flere personer, som besökte honom och bland hvilka var en Skrifvare Olander. Sedermera under dagen fortsatte svaranden sitt arbete till kl. emellan 6 och 7 e. m., då svaranden och sjelfförsörjaren Sadelmakaren Widberg, som äfven var på arbete hos Nyström, gingo ut på torget, der de uppehöllo sig en lång stund, hvarunder de sågo flere folkhopar, som tillropade dem att gå mot vester. Sedan Hansson på torget skilts vid Widberg, begaf sig svaranden i sällskap med Vagnmakaren Wetterhalls’ gesäller mot Dunkahalla, men stannade vid Talavid, der de möttes af en folkskara, som sade till dem: ”nu kunnen J gå hem, ty vi ha förstört allt hvad der finnes”, hvartill svaranden genmälte: ”det gör det samma, ty ingen kan hindra oss att gå upp”, samt fortsatte färden till Herr Häradshöfdingen Fricks bostad. Vid ankomsten dit hade en folkhop, efterföljd af soldater, kommit springande mot svaranden, som dervid yttrade: ”ni behöfver hvarken springa eller slåss”. Endast på afstånd från en lycka nära trädgården åsåg svaranden de våldsamheter, som föröfvades; och förklarar svaranden att, med undantag af en Smed Åkerblad, med hvilken han samtalade, svaranden icke igenkände någon af de personer han varseblef vid Dunkahalla, dervid tillläggande: ”det är bäst att ingen känna”, äfvensom svaranden bedyrar, att han om aftonen, ehuru uppmanad af flere bland folkskaran, icke deltog i något våld, helst svaranden vid tillfället plågades af värk i högra armen.

Denna uppgift föranledde hos Åklagaren den förmodan, att Hansson vore den person, som inlåtit sig i handgemäng med en af soldaterna och derunder fått ett slag vid axeln af gevärskolfven; i anledning hvaraf svaranden genast blef inför Rätten besigtigad å högra armen, der han befanns hafva en stor blånad nära axeln.

26:o Zetterberg, storvext och stark, med långlagdt ansigte, mörkbrunt hår, ljusare ögonbryn och blå ögon: att han är född den 3 Oktober 1832 i Hillinge, Skärstads socken, af Trädgårdsmästaren Johan Zetterberg och dennes hustru Maria Malmberg, båda nu boende i Jönköping. Såsom dräng har han haft tjenst hos en bonde i Hillinge i 1 år och sedermera hos Enkefru Hallenberg här i staden äfvenledes i 1 år, hvarefter han ständigt vistats hos föräldrarne. Zetterberg har varit tilltalad för stöld, men ej kunnat åt saken fällas, hvaremot han, i saknad af ådömde böter, undergått fängelse vid vatten och bröd, en gång för fylleri och en gång för slagsmål. Förliden Tisdag var svaranden sysselsatt med arbete å kyrkogården till kl. 6 på aftonen, hvarefter svaranden träffades hemma i sin bostad. Följande dagen, under det han stod på torget, såg han en folkhop som drog åt vester, hvilken svaranden af nyfikenhet åtföljde till Handlanden Borgs salubod, der samlingen stannade och talade med Borg, som förbjöds att uppköpa spanmål, hvarmed han äfven lofvade upphöra. Svaranden var äfven närvarande då folksamlingen besökte Handlanden Sjöberg, men hörde ej mer om samtalet med honom, än att Sjöberg tillfrågades om han uppköpte spanmål. Hvem som vid dessa tillfällen var den främste, iakttog ej svaranden. Vid Krono-magazinet var svaranden jemväl hos folkhopen, men såg icke något der företagas. En bonde, som aflemnat spanmål å magazinet, tillfrågades, till hvilken han sålt säd, derpå han svarade, att han afyttrat sin spanmål till en Löjtnant, hvars namn svaranden förgätit. Från magazinet gick svaranden hem, samt arbetade sedermera om eftermiddagen på kyrkogården tillsammans med sin fader till kl. 6 på aftonen, då svaranden, efter att hafva varit hemma ½ timma, gick i sällskap med en Skomakare Edberg till torget, samt derifrån åt öster, men oaktadt han der af flere personer uppmanades att gå hem, vände han likväl om vid Skomakare Fägerholms gård samt begaf sig till jernbron, der svaranden mötte en för honom okänd garfvare eller sadelmakare, som frågade honom och andra vid bron stående personer om de ville följa med till Dunkahalla. Under det de samtalade tågade öfver jernbron mot vester en folkskara, medhafvande en fana, som bars af en vid namn Johan, af ungefär samma storlek som Sjö, men hvilken i öfrigt är för svaranden okänd. En stund derefter gick äfven svaranden åt vester mot Dunkahalla; men då svaranden kom dit, hade oväsendet redan upphört och allt var lugnt.

Dock voro ännu qvar på vägen utmed Herr Häradshöfdingen Fricks trädgård omkring 100 personer, bland

(Fortsättn.)