Sida:Upproret i Jönköping den 25 och 26 September 1855.djvu/36

Den här sidan har korrekturlästs
28

svarade Hansson, att Frick genom förtjensten på sitt bränneri fått igen hvad han uppoffrat, samt tillade ”nu är det slut med resonnemangerna; vill herrn vara med och rifva ned bränneriet?” hvarpå Hansson med hög röst utropade ”ned med bränneriet!” På detta fältrop samlade sig hela folkmassan och störtade, under ett förfärligt skrål, emot bränneriet. Vittnet som insåg att det vore fåfängt göra motstånd, återvände till staden. Rörande de på natten till staden återkommande folkhoparne och den frivilliga patrullens företag i anledning deraf, berättade vittnet lika med Herr Hofrätts-Rådet Darin, men vittnet kände icke hvilka de två personer voro, som häktades vid Lindmans gård. (Uppläst och vidkändt.)

9:o V. Häradshöfdingen C. Lindqvist: På morgonen den 26 sistl. September, sedan vittnet hört berättas om den folksamling, som dagen förut ägt rum och om anledningen dertill, gick vittnet ut i staden och fann vid hamnen en större folkmängd församlad. Vittnet talade med flere af folket, bland andra tilltalade Gran, och föreställde dem det olagliga i deras förehafvande. Vittnet gick snart derifrån inåt staden, der tilltalade Nils Jonsson, öfverlastad af starka drycker, kom raglande emot vittnet, sägandes ”se här är en gammal vän, som kan råda oss huru vi skola göra”. Då vittnet begärde få veta hvarom fråga vore och i hvilken sak råd äskades, svarade Jonsson, att han var N:o 1 och hade reda på sina gossar, hvarjemte Jonsson talade om oroligheterna och bad vittnet följa honom. Vittnet gick med Jonsson till Garfvaren Kjellbergs gård, der Jonsson förestod ett byggnads-arbete, hvarpå 8 eller 9 timmerkarlar vid vittnets ankomst voro sysselsatte. Till dessa karlar sade Jonsson: ”här ha vi en karl, som man kan tala vid; han ger oss drickspenningar”, tilläggande med lägre röst: ”annars tar vi Er med”. Vittnet föreställde arbetarne, att om de hade några klagomål att föra, borde det ske på annat sätt; hvarefter vittnet aflägsnade sig. Aftonen samma dag var vittnet bland de patrullerande. Förut vid pass kl. sex hade vittnet, i sällskap med Handlanden Hyltén, träffat Hamndrängen Daniel Andersson och uppmanat honom att hjelpa till att afstyra oväsendet, hvarpå han invände att han skulle gå och tända fyren. (Uppläst och vidkändt.)

Dagen hade nu så långt framskridit, att ransakningen måste till annan dag uppskjutas.

Efter enskildt öfverläggning afkunnade Rådhus-Rätten följande

Beslut.

Rådhus-Rätten, som finner skäligt medgifva, att tilltalade Johan Wållgren må tills vidare vistas på fri fot, förklarar med bifall till Åklagarens yrkande, Skomakaren Johan Löfgren skyldig att genast träda i häkte, samt uppskjutes ransakningen till den 9 i denna månad, då åklagaren bör inställa de häktade inför rätten klockan nio förmiddagen; åliggande det förre Brandvaktskarlen August Berg, Snickaregesällen Johan Magnus Nyström och Smedlärlingen Jonas Berg att å sagde dag vid rätten sig inställa, vid äfventyr att eljest varda hemtade.

Ut Supra. In fidem,
Carl Ekman.


Den 9 Oktober 1855.

Närvarande:
Borgmästaren, Herr Assessorn G. F. Asker;
Rådmannen Herr G. Kahnberg;
A. G. Rudling;
C. Seipel; och
A. Elfström.

Företogs åter ransakningen, som den 5 dennes under N:o 3 i protokollet sednast förevarit, angående för delaktighet i de våldsamma oroligheterna här i staden den 25 och 26 nästl. September tilltalade häktade Arbetskarlen Carl Gustaf Abrahamsson m. fl. jemte på fri fot varande Arbetskarlen August Berg, Snickaregesällen Johan Magnus Nyström och Smedlärlingen Jonas Berg; hvarvid tillstädeskommo, i egenskap af Justitiæ-Canzlers-Embetets Ombud, på grund af förut intaget förordnande, Herr Advokat-Fiskalen i Kongl. Götha Hof Rätt A. Svalander samt såsom allmän åklagare Stadsfiskalen A. F. Strömberg, hvilken lät för Rätten inställa de häktade; hvaremot på fri fot varande svarander uteblefvo.

27:o Hamndrängen Timmermannen Daniel Andersson, hvilken, på sätt protokollet den 30 i förra månaden utvisar, för sjuklighet blifvit hemma i sin bostad afhörd, angående den delaktighet han egde uti ifrågavarande brottsliga uppträden, hade, på kallelse af Stadsfiskalen Strömberg, nu infunnit sig vid Rätten för att i målet svara, hördes ånyo och uppgaf: att han är född den 15 December 1808 af åboen Andreas Jonasson och dennes hustru Kjerstin Jonsdotter i Krafsmålen af Wernamo socken, hos hvilka han vistades, tills han vid 7 års ålder kom i lära hos en Sockne-skomakare, som han åtföljde på arbete i två års tid, hvarefter han antog tjenst i Åkers socken och har sedermera tjenat på åtskilliga ställen i sin hemort. Flyttade år 1834 hit till staden, der han, efter att hafva tjenat ett år hos Direktör Lundström och ett år hos Hof-Sekreteraren Åberg, gifte sig och blef arbetskarl; har förestått flere byggnadsarbeten i staden och under de sista 6 åren jemväl varit hamndräng; är nu första gången tilltalad för brott. Andersson vidhöll oförändradt sin i ofvannämnde protokoll intagna nu upplästa