m. fl. och tågade på samma gång så väl före som efter vittnet folkhopar till stället, der vittnet vid framkomsten icke märkte något oväsen, men en stund derefter börjades en förfärlig stenkastning, för hvilken vittnet drog sig undan till lusthuset vid vattenfallet, tillsammans med Sahlström och v. Häradshöfdingen Löwenborg, samt dröjde der en stund, hvarunder vittnet hörde en lärgosse hos Smeden Winblad, som kom till dem, yttra, att Guldsmeden Edborgs pojke deltagit i oväsendet. Ifrån qvarnen återvände vittnet, Sahlström och Löwenborg till staden samt tog vägen förbi Herr Fricks bränneri, der de anropades af en folkhop, men fingo, sedan de svarat att de voro stadsboer, fritt passera. Efter ankomsten till staden träffade vittnet utanför Skrifvaren Nymans gård en annan folkhop, som hurrade. Tillläggande, att vittnet vid qvarnen flere gånger bland folkhopen hörde uppmaningar af en stark och grof stämma till fortsättning af tumultet.
21:o Barkman: att då vittnet, som är Bokhållare hos Handlanden Sjöberg, morgonen den 26 sistl. September stod inne i dennes bod, kom tilltalade Johan Andersson in i boden och frågade efter Sjöberg, som då icke var hemma, hvarföre Johan Andersson aflägsnade sig, men återkom en stund derefter med en folkskara, deribland vittnet igenkände svaranderne Carl Svensson, Johan Petersson och Sven Israelsson, hvilka jemte Johan Andersson och flera andre personer gingo in i boden, samt förde oväsen likasom folket derutanför. En bonde som från gården i handelsärender gick in i boden, blef der ryckt i kragen af Johan Andersson och en annan för vittnet okänd person, hvilka likväl af vittnet hindrades från vidare ofredande. Bonden tog härvid upp sin plånbok och bjöd Tre R:dr R:gs, för att undgå öfvervåld, men vittnet sade till honom, att han icke behöfde gifva så mycket, utan endast En R:dr R:gs, som vittnet då mottog af bonden och lemnade Johan Andersson. Förut hade den okände frågat vittnet, huru snart bonden uträttat sitt ärende samt yttrat, att de önskade tala med honom. På aftonen mötte vittnet utanför Sadelmakaren Carlssons gård en folkhop, bestående, såsom vittnet tyckte sig finna, till största delen af lärgossar, hvilka med störar i händerna, tågade till Handlanden Lindmans gård, der de ropade: ”ut med Lindman!” samt började kasta stenar emot fönstren till gården. Då Stadsfogden Moberger och en polisbetjent ankom till stället, stillade sig oväsendet och folkhopen kastade störarne ifrån sig, men återtog dem kort derefter samt slungade så väl störarne som stenar mot fönstren, tills en annan styrka, som framskyndade från vester, fördref våldsverkarne.
Berättelserna upplästes och vidkändes af vittnena.
Hörd öfver Bokhållaren Barkmans vittnesmål, vidgick Johan Andersson, att han, i Handlanden Sjöbergs bod emottagit omvittnade penningarne, men uppgaf, att han genast lemnat dem till en okänd person inne i boden.
Protokollen för den 28 och 29 September upplästes och lemnades utan anmärkning, men tilltalade Fredrik Jacobsson gjorde dervid det tillägg till sin afgifna berättelse, att brandvaktskarlen Friberg fällt det omnämnda yttrandet, att alla brandvaktskarlarne skulle taga afsked, samt att polisbetjenten Wadell Onsdagen den 26, kl. ungefär 9 f. m. kommit till Fredrik Jakobsson och de andre arbetarne å Distillatorn Unboms tomt, samt, med förmälan, hurusom en stor folkmassa var församlad vid Handlanden Lindmans gård, frågat dem, om icke äfven de skulle begifva sig dit, då en af arbetarne svarade: ”vi skola vänta tills i qväll”; hvarefter Wadell yttrat: ”det har varit ett så godt år i år och det är oförsvarligt att säden är så dyr; brännerierna böra förstöras.” Bland de vid tillfället närvarande arbetarne påminner sig Fredrik Jakobsson Muraren Strömbeck och Brandvaktskarlen Moberg.
Sedan Stadsfiskalen Strömberg yrkat att Daniel Andersson måtte förklaras skyldig träda i häkte, förekom icke något vidare, hvarföre
Resolverades:
Ransakningen utställes att åter förekomma nästa Fredag den 12 dennes, kl. 10 f. m., hvartill Åklagaren Stadsfiskalen Strömberg skall med tjenliga medel hemta till Rätten tilltalade arbetskarlen August Berg, Snickaregesällen Johan Magnus Nyström och Smedlärlingen Jonas Berg, äfvensom instämma Smedarbetarne Johan Lönnegren och Sven Ahlin i Husqvarna samt Smedlärlingen Gustaf Petersson här i staden, för att svaromål i saken afgifva; Börande Åklagaren då äfven vara försedd med vidare tillgänglig bevisning, och förklarar Rådstufvu-Rätten, med bifall till Åklagarens derom gjorda yrkande, Daniel Andersson skyldig att genast träda i häkte.
Såväl Daniel Andersson som öfrige närvarande tilltalade affördes till Länsfängelset.
Ut Supra.
In fidem
S. Borgström.
