Apotheket”, der Häradshöfdingen Frick första gången antastades, och kom i samspråk med en person som Lönnegren påstod sig icke känna. Efter att hafva öfvervarit nyssuppräknade uppträden, som egde rum före kl. 10 f. m., hade Lönnegren skiljt sig från samlingen och således icke närvarit vid dess besök hos Handlanden Borg, utan begifvit sig åt andra delar af staden. Närmare middagstiden hade Lönnegren händelsevis förnummit att något uppträde var å bane i Handlanden Sjöbergs salubod, hvadan Lönnegren af nyfikenhet, som både förut och sedan varit anledningen dertill att Lönnegren inställt sig der folkhoparne stadnat, ingått i Sjöbergs bod, samt derstädes iakttagit, att åtskilliga, dem Lönnegren likväl icke kunde namngifva, af massan dels samtalade med Handlanden Sjöberg, som de genom Bokhållaren på stället låtit tillkalla, om spanmåls-affärer, dels ock under hotelser uppmanat en bonde, som Lönnegren icke heller kände, och hvilken stått innanför boddisken att komma ut, emedan de ville tala med honom om något, hvars föremål var Lönnegren obekant, likasom Lönnegren ej heller visste om bemälte bonde aftvingats några penningar. Sedan Lönnegren derefter besökt Handlanden Malmstens bod och derstädes försålt pistoler samt vidare Vedtorget och Hamnen, fann Lönnegren på Vedtorget en mängd personer af arbetande klassen, som först derstädes antastade Fahnjunkaren Rosell, hvilken köper upp spanmål åt Handlanden Goldkuhl, samt derföre fick uppbära förebråelser af folket, hvaribland någon grep honom i munstacherna, hvarefter massan begaf sig till Kronomagazinet och affordrade Inspektoren Eckerberg på Kofveryd nycklarne dertill och jemväl hotade bemälte Inspektor med handgripligt våld, som dock uteblef sedan såväl Lönnegren som tilltalade drängen Zetterberg gjort folket föreställningar deremot. Härefter återvände Lönnegren från folkhopen till Stora Torget och begaf sig vidare till Malmstens salubod för att köpa messing. Sedermera afvaktade Lönnegren ett ångfartygs ankomt nere vid hamnen och besökte i sällskap med Smideshandlanden Johansson på Förstaden Bierhalle derstädes. I skymningen gick Lönnegren åter till staden, hvarest han till en början sammanträffade med Rustmästaren Gustafsson, Stockmakarne Hallberg och G. Lund, men skiljdes från dem sedan han i deras sällskap tillbragt en stund hos Schweizeri-idkaren Kjellberg och sammanträffade derefter med tilltalade Lundström och till vittne åberopade Lundqvist, tillsammans med hvilka han besökte Handlanden Molinie vid Stora Torget och Handlanden Hanssons salubod i öster och slutligen Handlanden Lindman, som på begäran lofvade Lönnegren att få köpa råg. Utanför Lindmans hus var då mycket folk församladt och dertill sällade sig äfven Lönnegren och hans nyssuppräknade följeslagare. På uppmaning, som Borgmästaren Herr Assessorn Asker framställde till menigheten, att åtskiljas hade tilltalade Lundström, enligt hvad han sedermera berättat för Lönnegren genmält: ”väl att Herrarne hafva slutat — vi hafva ännu icke uträttat vårt ärende”, och Lönnegren sade, då en okänd herre frågat hvem han var, yttrat: ”det vet jag sjelf”, utan att lemna vidare besked. Från Lindmans gård åtföljde Lönnegren folkmassan, då den begaf sig åt vester, men Lönnegren stannade på Stora Torget, emedan Lönnegren der uppehölls af Handlanden Westring, som språkade med Lönnegren om hvarjehanda. Derjemte träffade Lönnegren Löjtnanten Broberg, af hvilken Lönnegren fick veta att fönster blifvit inslagna i Handlanden Borgs bostad samt Gesällen Laurin, som uppmanade Lönnegren att gå hem. Lönnegren fortsatte derföre icke vägen åt vester längre än till Handlanden Borgs hus, derifrån Lönnegren kl. ungefärligen 9 på aftonen återvände till Husqvarna och ankom dit klockan half till tolf. Lönnegren hade således redan begifvit sig ur staden, då vid sista uppträdet utanför Handlanden Lindmans hus fönsterinslagningen derstädes ägde rum och var ej heller närvarande då våldet samma afton hos Häradshöfdingen Frick föröfvades; och förnekade Lönnegren att han dervid träffat Herr Kaptenen Ridderstedt, äfvensom att han vid folksamlingen på Vedtorget, då Fahnjunkaren Rosell öfverfölls, skulle hafva fällt det en annan rättegångsdag omvittnade yttrandet, att 400 arbetare skulle ankomma från Husqvarna till staden. Af de personer, som utgjort samlingen utanför Handlanden Lindmans hus, då Lönnegren och hans sällskap voro der på eftermiddagen, igenkände Lönnegren endast Stenroddaren Carlsson. Vidare hade Lönnegren sig icke bekant angående ifrågakomne oroligheter, i afseende på hvilka Lönnegren förnekade all delaktighet.
37:o Anders Johan Lundström: föddes i Jönköping den 8 Juni 1818 af Murmästaren Magnus Lundström och dennes hustru Maria och vistades hemma i föräldrahuset till dess han på 14:de året gammal kom i lära hos Smeden Peter Ekvall vid Husqvarna, der Lundström för flera år sedan blef antagen till Faktorismed. Lundström, som varit två gånger gift, sednast med ännu lefvande hustrun Anna Sophia Sand, har 2 barn af förra giftet och ett i det sednare, samt har sin nödtorftiga utkomst genom arbete och har aldrig tillförene varit för brott lagförd. Angående det brott, hvarom nu är fråga, uppgaf Lundström, att sedan han, som hvarken Tisdagen eller Onsdags förmiddagen varit i staden, sistnämnde dag kl. ungefärligen två e. m. begifvit sig till Jönköping, i ändamål att taga vara på sin son Gustaf, hvilken han på förmiddagen samma dag i något ärende skickat till staden, men önskade få träffa, enär Lundström händelsevis fått veta att uppträden derstädes ägt rum; att Lundström, efter att på torget hafva funnit sin bemälte son och förskaffat honom skjuts till Husqvarna, tillfälligtvis träffat tilltalade Lönnegren och till vittne åberopade Lundqvist samt med desse besökt Strandbergs krog, och derefter i deras sällskap gått stora gatan fram åt öster, hvarest de, sedan Eklund äfven tillkommit, begifvit sig till Handlanden Hanssons salubod, der Lundström satte sin käpp i förvar, hvarefter Lundström och hans sällskap kommo till Handlanden Lindmans hus, der en stor folkmängd var församlad och deribland många personer från Husqvarna, hvilka flera gånger kallade på Lundström och hans följeslagare vid förbigåendet, för att få dem att deltaga i oväsendet som då egde rum, men utan att desse sednare derpå afgåfvo något svar eller hörsammade kallelsen. Några herrar frågade Lundström och hans sällskap vid uppträdet hos Handlanden Lindman i hvad ärende de voro stadde, men att varning uttalades förmälde Lundström sig icke hafva hört. Allvarligen erinrad att tala sanning, erkände Lundström dock omsider att han
